Aftonbladet – 3 oktober 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL Köpenhamn i September. Våra representantval hafva, såsom bekant är, blifvit uppskjutne till sednare än vi hade väntat, och ske först i början af Oktober. I Köpenhamn är det omöjligt att förutsäga utgången. Stämningen i det hela är ganska liberal, men i hufvudstaden finnes en naturlig tendens att främför allt välja mnotabiliteter. Man kan då taga för afgjordt, att våra grå, såsom David, Ussing m. fl. hafva goda utsigter; emedlertid böra ju också alltid några af det: slaget finnas, för att gifva en trogen bild af folket. 1 allt fall kan man bestämdt förmoda, att den venstra sidan får en betydlig öfvervigt: på landet, i synnerhet på öarne. Det har, vid armåeens återvändande, varit ett nöje att se den fröjd, hvarmed dei äldre bondfolket mottog sina söner, som minga icke hade sett på två år, och icke mindre den glädje hvarmed soldaterne vände hem, och nu äro sysselsatta att deltaga i skörden — ett mera tillfredsställande göromål än att nödgas skjuta ihjel sin nästa. Skörden är här i landet en högtid; höstvädret har under den sista tiden varit godt och det är sannolikt att skörden i det hela blir öfver medelmåttan. I Slesvig började regeringskommissionen med en hofsamhet, som kanske var alltför långt drifven. Den stadfästade alla af den SlesvigHolsteinska bestyrelsen insatta embetsmän: Brubn, Krogh, Krohn, m. fl. i deras sysslor, och beredde sig derigenom en hård motstånds-kraft al dem, som skola utföra befallningarna. Allmogen i Nord-Slesvig är mycket missnöjd härmed, likasom alla der boende danskar. Man kan åtminstone säga alt denna politik är bra olika med den österrikiska i dess besegrade provinser och med den preussiska i Baden. Gifve Gud att man kunde finna en fredlig lösning af de svårigheter, som i denna fråga ännu återstå, och att bandet emellan Sverige och Danmark med detsamma kunde närmare sammanknytas. Jag har sett de anledningar som man på den sista tiden trott sig hafva i Sverige till missnöje med danska krigsministeriets förhållande mot de frivillige svenskar och norrmän; jag kan dock försäkra, att det danska olket har så godt förtroende till Sverige, att )m en verklig allians mellan de båda länderna blefve tillvägabragt, så skulle man här aldrig veka att sluta sig till friheten, ja, man skulle lå här icke ens frukta ett krig med Ryssland. Det sista kriget har i det hela gjort, att sinena nu äro mycket mindre ähgsliga för et rig med hvem som helst.