Aftonbladet – 3 oktober 1849, sida 1

aruU wWHS UVELUTL MIEEFSOIVUUCUC AISUUV DAP MTDUJUILEe DEN UNGERSKA FRÅGAN OCH REAKTIONEN. Art. II. De reaktionära bladens förfalskning af den ungerska revolutionens historia. En företeelse inom pressen, som icke bör lemnas alldeles obemärkt, är det sätt, hvarpå reaktionens förkämpar, under de tvenne sista årens skiftande tilldragelser, lånat sin penna till tecknandet af våra dagars händelserika historia. Den som uppmärksamt och passionsfritt iakttagit skiftningarne af den ministeriella pressens ton och framställningssätt, äger deruti en osviklig gradmätare, på den politiska medeltemperaturen i Europa, som kunde förtjena namnet af absolutismens termometer. Så observerade man t. ex. att, i den mån de demo kratiska rörelserna och ideterna -vunno allt större öfvervigt och de absolutistiska intressena och anspråken måste maka allt mera åt sig, äfven en viss måtta och medgörlighet att ingå på koncessioner, samt ett mera undfallande och smidigt framställningssätt gjorde sig gällande hos den reaktionära pressen. När den demokratiska revolutionen gick segrande ur striden mot maktfullkomligheten i Frankrike, Italien, Österrike, Preussen, med flera tyska stater, visade sig den absolutistiska termometern vara i oupphörligt sjunkande; den ministeriella pressen förde ett allt mera undfallande språk och syntes vara högeligen angelägen att vinna medelvägsmännen på sin sida; men i samma mån reaktionen repade krafter och demokratiens vunna öfvertag allt mera paralyserades genom skickliga manövrer af motpartiet, körde den ministeriella pressen tillbaka i de gamla hjulspåren och återtog sin förra kärfva, högförnäma och pockande ton. Men hvad som härvid isynnerhet varit att observera, och framförallt förtjenar anmärkas, är den ministeriella pressens olika sätt att referera dagens händelser, under olika konjunkturer för de politiska partierna. Den svenska Statstidningen har härutinnan icke vanslägtats från sina själafränder i andra länder. Den franska revolutionens kolossala företeelse afväpnade för någon tid dess småsinnade böjelse för mannamån; denna gigantiska, till tvångsvördnad manande verldshändelse liknade pistolen på den reaktionära tidningens bröst; ett yttre tvång manade till en viss grad ärlighet vid framställningen af dagens händelser. Och så länge revolutionens orkan stormade segrande fram genom staterna på Europas kontinent, egde den officielle icke tillräckligt mod att öppet förfalska historien. Men sedan Neapel, Berlin, Wien och Paris med flera hufvudstäder blifvit kufvade och reaktionen åter började höja sitt hufvud och fräckt predika sina gamla läror, visade sig genast en helt annan färg i Posttidningens referater. Man skall ej i hela tidningsverlden kunna uppleta ett mera framstående prof på oärlighet och partiskhet i framställning, än Pöosttidningens redogörelse för hela den ungerska vrevolutionen, dess ursprung, förberedelser och utveckling. Partifärgen framlyser öfveraMt i hennes referater och i flera fall kan man tryggt uttala förebråelsen, att ett uppenbart begär till förfalskning af denna märkliga verldshändelses historia på åtskilliga ställen alltför ohöljdt framlyser. Men härvid bör ej förbises den hufvudomständigheten, att det ungerska kriget just började på fullt allvar först sedan Wien blifvit kufvadt, och följaktligen äfven i Österrike reaktionen gålt som segervinnare ur striden. Man har i Posttidningen, sett en serie uppatser under rubriken: Ålerblick på det sednaste ungerska fälttågetr, hvars författare gör stora ansträngningar för att kunna åstadkomma en diversion i den granskning. af Posttidningens beteende i denna sak, som blifvit af Aftonbladet lofvad. Måbända har Posttidninsen påräknat att kunna i någon mån mildra opinionen emot sig, genom denna framställning, som i förbigående sagdt är sjelfva kroan på verket af dess oärlighet. Äfven har len officielle med omisskännliga tecken af inuietude flera gånger förfrågat sig om anledlingen till vårt dröjsmål med den lofvade beysningen. Allt detta Posttidningens oväsende ar ej kunnat rubba vår föresats att helt tranit låta henne arbeta i sin anletes svelt, tills on hunnit ostördt fullborda sitt försvarsarbete.