Aftonbladet – 29 september 1849, sida 2

röringen af alla dessa lånade anstalter blifvit boptryckte, förkroppsligade och gröfre. Om jag hade mött henne på gatan på detta sätt utstyrd, skulle jag för allt i verlden ej hafva känt igen hennev. Hvarför denna afskyvärda maskerad? frågade jag henne, utan att dölja den stingande förtret jag erfor, öfver att finna henne mindre vacker än vanligt. Hvarföre? svarade hon, jol! just derföre, min ädle vän, att det har lekt äfven i min håg, att få ha min hand med i spelet för den der vindskammarens eröfrande; jag har helt oskyldigt velat försöka om jag ej skulle vara lyckligare än ni, än Albert och Josefine. yHum ... Nå-å... min grefvinna! har det slagit ut till er fördel? . . Förunderliga sammanställning! Under det jag gjorde henne denna fråga erfor jag mindre lifligt den fruktan för framgång, som förut så häftigt hade uppskakat mitt sinne. Jag vågar nästan tillägga att i detta ögonblick skulle jag gerna gifvit försteget åt min rival; här se vi under hvilken falsk belysning qvinnans värde står, och hvilken vigtig röl den ytliga flärden spelar vid hennes bedömande. Jag bar lyckats, vida öfver hvad jag hoppades, sade hon, ty jag lade aldrig an, jag, på att bestorma fästet. Jag ville öfverlista fienden, och lurade framför allt annat på, att innästla mig på platsen, för att der sedan i bästa förstånd hålla underhandlingar? Se der, den finaste taktiken, om icke just den starkaste. Således har jag som prerogatif valt listen till bundsförvandt ... Jag har ställt mig ifiendens tjenst ... i egenskap af fintvätterska Apropos Josefine, här äro några småsaker som miste utlemnas att tvättas eller snarare som ni sjelf måste lägga handen vid och fort göra: ordning. ,Hvad säger grefvinnan? Jag? .. mumlade