Aftonbladet – 29 september 1849, sida 2

ogen gifvit sådan färg. som måste ingifva läsaren! mn förmodan att ett förslag, upptagande Z. till bat-l. erichef, skulle hafva blifvit af regementschefen till nig afgifvet, men sedermera på min befallning återaget och föorändradt, sanna förhållandet dock är, wvilket också lätteligen kan konstateras, att något så yeskaffadt förslag från regementschefen aldrig till geeralfälttygmästaren ingått, hvadan någon förändring leraf efteråt ej eller kunnat komma i fråga. ; Stockholm den 27 Sept. 1849. Axel von Arbin, Il: generalmajorn. i Ofvannämnde förklaring af general Arbin utgör ännu en vidunderlighet i den redan sål. märkvärdiga Zachrissonska saken, och synes: cke stå väl tillsamman med de i berättelsenj! örekommande öfriga omständigheter angåendel! len saken, samt med öfverste Heijls uttrycktal! förundran öfver, att generalen kunnat förklaral: kapten Zachrisson, att Heijl icke uppfört Zachrisson på förslaget? ; l — Under den stiltje, som sedanlden lagstif-. tande församlingens åtskiljande varit några vec-, kor rådande i den fransyska politiken, framträder emedlertid ett drag, som förtjenar an-. märkas såsom karakteristiskt i afseende på opinionens ställning der i landet. Det är förut bekant, att de flera partier, som förenat sig om att söka omkullstörta republiken, för ett par månader sedan genom sina tidningar högt och häftigt yrkade på en revision af konstitutionen, hvars tydliga ändamål till en början! skulle vara att förlänga presidentens innehafvande af den verkställande makten, för att derigenom erhålla en öfvergång tillbaka tilll monarkien. Nu innehåller konstitutionen den föreskriften, att någon revision af densamma icke kan göras förr än efter trenne år, och flera försigtighetsmått äro dervid föreskrifna emot förhastande. Detta har emedlertid synts reaktionspartiet vara en alltför lång tid att vänta, och för att undanrödja denna svårighet ropade partiet och dess tidningar af alla krafter på nödvändigheten att vädja till landet, och yrkade att de så kallade Conseils Generaux, en municipalmyndighet som finnes i alla provinser, skulle upptaga och diskutera denna fråga, i tanka att resultatet deraf icke skulle allmänt blifva en begäran om konstitutionens omedelbara öfverseende, och att lagstiftande församlingen, hvars majoritet, i strid mot den föregående eller konstituerande församlingen, anses vara mindre gynnsamt stämd för republiken, deruti skulle få ett stöd för en förändrings beslutande genast. Derföre sparades också inga uppmaningar, och de nyssnämnda generalkonseljerna tilltalades i de mest smekande ordalag. Sjelfva lagstiftande församlingens prorogerande skedde, som det hette, för att lemna så mycket bättre tillfälle åt nyssnämnde konseljers vigtiga röst att fritt låta höra sig: landet skulle tala genom sina kommuners organer. Man bad republikanerne vänta litet, så skulle de nog få se hurudan den allmänna stämningen vore. Efter hela detta puffande från de reaktionäras sida för det förväntade utslaget af folkets röst i provinserna, är det så mycket mera märkvärdigt och förtjenar såsom ett vigtigt drag antecknas, att när generalkonseljerna verkligen sammanträdde, yttrade de sig med högst få undantag för bibehållandet af den nuvarande konstitutionen, och de flesta uttryckte till och med den tankan, att ordningen hotades just af dem, som ville försöka att bära hand på densamma. Det är också lärorikt att se, huru samma tidningar, som för några veckor sedan icke talade om något annat än det landets votum, som konseljerna skulle framkalla, numera tiga som muren om hela denna sak och låtsa som om några generalkonseljer icke funnos till. Naturligtvis skämmas de nu efteråt, att republikens fiender erhållit en så fullstän.lig dementi. En annan omständighet, som framställer sig i sammanhang härmed, är, att den sistl. sommar afdankade ministern Leon Faucher, som anses för en af reaktionens starkaste kämpar och som är en stor favorit hos presidenten, för någon tid sedan i ett tal i Marnedepartementet yrkade på organiserandet af allmänna möten och på en agitation bland folket samt petitioner om konstitutionens reviderande. Detta förslag förordades och upphöjdes då mycket af den reaktionära pressen; men äfven den har nu tvärtystnat, sedan generalkonseljerna yttrat sig, och samma tidningar äro nu rätt generade för sitt stora misstag. Månne våra konservativa här i landet hafva något att säga om denna oförmodade sakernas vändning? Hvad oss beträffar, gläder det oss att se, det institutionerna börja bära sina helIsosamma frukter i landet nästan förr än man skulle förmodat, och att de öfverdrifter å båda Isidor, hvilka kunna betraktas såsom politiska svallvågor efter den passerade krisen, tydligt lsätta sig, under det industrien på alla håll åItertager sin verksamhet. RR — — Läsaren finner i denna tidning här nedan Itvenne artiklar rörande det bekanta ZachrisIsonska målet, åt hvilka redaktionen ansett sig Iböra lemna plats, ehuru åtskilligt redan förut lär skrifvet öfver detta ämne. Den ena arti