Aftonbladet – 29 september 1849, sida 2

Kanhända var, Josefine sjelf ovetande, hennes matmors enkla klädning och hufvudbonad å la Fanchon den oskyldiga orsaken till den första sidvördnad hon någonsin visat? Grefvinnan hade också under de sednare dagarne mycket samspråkat med Josefine... Ja! hon hade nedlåtit sig ända derhän, att under deras rådslag dua, henne: allt utan annan orsak, än den plymagerade hatten och den blå dyrbara sjalen. Åter ett bevis på hvad välde qvinnans toalett utöfvar. En hel afhandling skulle kunna skrifvas öfver denna i våra tider stora och inflytelserika fråga. Då vi åter befunno oss allena och min lilla tjusande enka, ännu helt upprörd af sina husliga trakasserier, något sansat sig, uppstod emellan oss ett förtroligt samtal angående den djupa betydelse hon fästade vid egandet af den unge handtverkarens vindskammare. Hennes far, en hederlig fabriksidkare i SaintBrieux, hade dött i ganska små omständigheter, efter att ett helt lif hafva sträfvat till oberoende för sig och de sina. Hennes mor och hon togo, efter fadrens död, sin tillflykt till Paris och vunno der, genom deras stundliga och ihärdiga arbete, en knapp bergning. Från solens uppgång ända till långt inpå natten satt den arma Lucie med synålen i hand lutad öfver ett tapisseriarbete, eller sin bågsöm, under det hennes mor pysslade om deras lilla husbåll, eller sprang ute för att söka arbete eller återbära dylikt, (Forts.) ——AKE — Hårosmäcr Föda. En snickarelärling i Madrid slog för en tid sedan vad med en gesäll i samma yrke om en summa motsvarande ungefär 10 rdr bko, att han skulle uppäta två silkesnäsdukar, afredda med tvenne talgljus. Lärlingen gjorde en fin hackmat af hela -kalaset och åt verkligen upp den nyuppfunna rätten ganska fermt. Men snart fick han häftiga magplågor, som ingen läkare kunde stilla, samt afled några timmar derefter.