Aftonbladet – 28 september 1849, sida 3

JalL IVRAE LIT, JA ITYGIT CE et VER Se AAA de de icke högt. till förmån för hennes utmärkta principer ? 4 Sedan hon bade ordnat sina affärer, begaf hon sig öfver sommaren till helsovattnen i Baden. Der liksom öfverallt fann hon tillbedjare, som af harm öfver hennes motstånd mot deras planer, hämnades genom smädelser och åstadkommo hennes förvisning från staden. Det var då som hon begaf sig till Munchen. Konungen af Bayern behöfde en lektris. Hon erbjöd sig att uppfylla detta kall och vann företräde framför alla konkurrenter. Intagen af hennes bebag, förtjust af hennes röst då bon läste och djupt rörd genom berättelsen om hennes olyckor, egnade den gamle monarken henne en helt och hållet faderlig tillgifvenhet, och emedan han ville fästa henne vid hofvet, gaf han henne såsom en gratifikation namn, heder och värdighet af grefvinna samt ett apanage af 400,000 livres ränta. Denna höga ynnest uppväckte afffndsjuka; Ooppositionspartiet blandade sig i saken, och tvungen att lemna ett land, der hon blifvit så väl emottagen, drog hon sig undan till Geneversjöns strand i en ljuflig villa, hvarest hon omgaf sig med några unga spirituella och litterata personer, som hjelpte henne att redigera sina memoirer. Då hennes arbete blifvit färdigt, begaf hon sig till London för att sälja det åt någon förläggare. Hon lefde der i den mest modesta tarflighet, då hr Heald en dag mötte henne i Hyde-park, blef kär i henne, började slå och göra sin kur. Den dygdiga Lolas hjerta talade för första gången — för första gången upptog hon med välbehag den hyllning, som skänktes henne, och då den unge mannen erbjöd henne sin hand och sin förmögenhet, vägrade hon icke. Sådan är grefvinnan Landsfelds historia; här ser nan huru Lola Montez, efter många pröfningar, som hon med seger genomgått och efter att en gång hafva gift sig bara för syns skull, har kunnat vid let andra giftermålets ingående, åter påkläda oskullens hvita drägt och pryda sin bjessa med myrtenironan. Märk dock, hur man kan misstaga sig, och huru fia verldens domar äro falska och förhastade! — — I Franska vetenskapsakademiens förhandingar för den 42 i denna månad förekommer en interessant redovisning öfver en mängd af Matteucci anställda rön angående induktionselektricitetens användande till utveckling af värme och ljus samt förflyttning af smälta ämnen genom elektriciteten. Matteucci har vid dessa försök begegnat det slags induktionsapparater, som allmänt brukas i medicinen, och såsom usvecklingsmotor en Bunsens kolstapel eller Groves platinastapel, om nigra få par. Man kan med den, i två hela dygn åstadhomma en fortfarande urladdning af nästan jemmnstarka elektriska gnistor, svarande i verkan mot en lågt kraftigare och kostsammare stapel med oafbruten ström utan induktion. Vid samtliga försöken nyttjades till urladdare två spetsar af platina eller annan metall, i stället för en spets och en skifva. Härvidsågs blott den positiva spetsen hvitglödga; på dess yta rullade små kulor af smällt metall, som lösgjorde sig derifrån och lemnade gropar efter sig; och när de hunnit sjelfva spetsen, kastades de derifrån öfver till den negativa spetsen och fastsmälte på den. Voro spetsarne af jern och skötos oupphörligen intill hvarandra, i mån som smältningen fortgick, så bildade sig en timglasformig förening af två lavakeglor, med ett bländande sken i föreningspunkten, denna punkt omgafs af ett slags flamma eller ett lysande men genomskinligt töcken. Ljusets färg blir olika efter de särskilda metallerna, det är grönt mellan spetsar af koppar, mörkgult med zink, fiolett med platina och silfver. Det genomfars oupphörligt af svctsgnistor, liknande ett svetsande jerns under hammaren; jern ger också här de starkaste gnistorna. Omvänder man strömmen, så omvändes kosan för de smälta ämnena i samma ögonblick. Dessa fenomener kunna endast urskiljas när utvecklingen är svag; är den stark, så visa sig begge spetsarne så lysande, att skenet döljer olikheten. Mateucci har särskildt undersökt öfverflyttningen från den ena urladdaren till den andra; för detta ändamäl begagnades en spets och en skifva till urladdare, än af samma slags metall än af olika metaller. Skifvan kunde alltid lättare granskas efteråt med förstoringsglaset. Den runda fläck, som bildar sig på skifvan, utgörs af en midt, i hvilken spåren efter smältningen synas, eller ock de från den motsatta polen öfverkastade smältstyckena, och omkring denna midt en strålrik krets, mer eller mindre bjert färgad, efter de olika metallernas beskaffenhet. När skifvan utgjort den positiva polen, äro spåren efter smältningen större, och man varseblifver endast med svårighet de öfverstänkta dropparne från den negativa polen; men dn strålkretsen är större och mörkare. Förhållandet är omvändt, när skifvan varit negatif pol. Bringas en droppe gummivatten eller terpentin emellan skifvyan och spetsen, så betäckes droppan snart af ett svart pulfver, hvilket består af metall i ytterst fin fördelning, och fläcken saknar då tydlig gräns. Ljusutvecklingen på den negativa polen visar sig aldrig, utan när den positiva polen är en spets; men det är i öfrigt likgiltigt af hvad metall den negativa spetsen består. — FÖRFÄRLIG OLYCKA PÅ SJÖN. Engelska skeppet Minerva, kapten Hovendon, bestämdt från Sidney till Portland bay, befann sig den 26 Februari med cen laddning af romm, bränvin, krut och svafvel, samt flera passagerare, under fulla segel 80 mil sydvest från Kap Horn. KI. ha!f till 5 på morgonen vaknade kaptenen och passagerarne af en qväfvande rök, som uppfyllde hela skeppet. Emedan alla visste, att 200 fat krut funnos ombord, så greps hvar och en af en panisk förskräckelse. Utan att förlora ett ögonblick utsattes båtarne; passagerare och manskap kastade sig i desamma och styrde ut från skeppet. Efter en fjerdedels timma utbröto lågor ur alla luckorna, antände tågvirket och seglen, hvarpå en enda förfärlig åskknall hördes, fördäcket och masterna slungades mot skyn; från de i skeppets nedra delar befintliga flera tusen galloner romm och bränvin uppstego sedermera ofantliga flammor. Kl. 44 slocknade branden och skeppet sjönk; båtarne drefyo i 6 dagar omkring på öppna hafvet, utan att de skeppsbrutne hade annan näring än ett fat vatten och några baracutas, hvilka man äfven slutligen nödgades kasta öfver bord, emedan de till vissa delar voro giftiga. På sjunde dagen ankommo de namnlöst lidande till Port Philipp Head. (A. P.) — EN MODELL TILL HÄNGBRO ÖFVER DNIEPR. har nyligen offentligt förevisats i London. Denna bro, som skall läggas vid Kicw, torde för sin tillkomst hafva att tacka den omständigbeten, att kejsar Nicolaus för någon tid sedan var nära att drunkna vid passagen öfver Dniepr, och att flera af hans svit dervid verkligen omkommo. Bron blir af stori vigt i militäriskt och politiskt hänseende, ty den kommer att mycket lätta förbindelsen cmellan Ryssland och Polen och skall på ryska sidan sluta med en svängbro, hvsarmedelst en retirerande arme kan på ett ögonblick afbryta förbindelsen med motsatta flodstranden. När bron blir färdig, blir den längre än någon annan bängbro i verlden, nemligen öfver 2200