Aftonbladet – 28 september 1849, sida 3

i USHKUIU ULH SAIK ad SID UTBY, ULULCIIUDE LIM IJUDUVITA dit hennes advokater kallade henne. Det är på denna resa, som hon uppehöll sig i Paris. 1 De tvenne makarne — ty hr Heald lemnar icke sin maka ensam under smekmånaderna, stego af vidl ett af de vackraste hoteller i qvarteret Rivoli. Dels voro åtföljda af en föga talrik svit, bestående af enl, sekreterare, tvenne kammarjungfrur och tvenne an-l; dra domestiker. Ehuru ingalunda trött af resan och t( alldeles icke kännande något behof af hvila, beslöt! grefvinnan icke destomindre att tillbringa några da-4 gar i Paris. Hon uppträdde således der med stort lyx, och alldenstund det icke är förenligt med hen-l1 nes karakter att en längre tid hålla sig på tu mannai hand med sin gemål, lät hon sin sekreterare skrifvaq flera bref med underrättelse om sin ankomst. Vi-lc siter flödade. Längre fram gaf grefvinnan en storl super, för att samla alla sina gamla och nya vän-li ner. Gästerna voro 5 å 6 engelsmän af distinktion, : ett lika antal parisiska dandys, en bäjersk baron, en rysk prins, tvenne expärer af Frankrike och nå-ls gra artister af båda könen. 1 Detta var mer än som behöfdes för att gifva of-l4 fentlighet åt hvai som tilldrog sig vid föten; och ! utan tvifvel var det med afsigt som man inbjudit: de minst tystlåtne. Grefvinnan, som äfven efter att!e hafva blifvit fru Heald, bibehåller och med stolthet l. uppbär sin aristokratiska titel, visade sig i helalc glansen af en rik paryr. Bland de lysande juveler,li som hon med välbehag lät beskådas, märkte man li ett magnifikt armband — en tredubbel smaragd-ls kedja fästad vid en medaljong, omgifven af stora diamanter, och på denna medaljong ett porträtt, fö-lreställande en man af några och sextio år, hvars an-l1 sigte visade ett mildt och lugnt majestät. I Det är ett porträtt utaf konung Ludvig af Bä-ly jern, sade grefvinnan med det eftertryck, som karakteriserar alla hennes ord och handlingar. I Och då gästerna; i trots af allt sitt savoir-vivre,ls icke kunde helt ock hållet dölja sin förvåning öfverl att grefvinnan kunde pryda sig med detta porträttd 6 och nämna konung Ludvigs namn i sin makes närvaro, tillade hon: Utaf konung Ludvig af Bäjern, som varit så god mot mig. Ack, jag vet det nog, tillade hon medl den oskuldsfullaste uppsyn i verlden, att man velat gifva en annan uttydning åt denne utmärkte furstes välgerningar. Han och jag hafva begge varit!l en skottafla för anfall af smädelystna personer, förli revolutionära och illasinnade menniskor, som ickel: hafva försyn för någonting och som finna ett nöjel: att trampa under fötterna det kungliga majestätetlt och den aktning man är skyldig qvinnan; men delt mest aktningsbjudande vittnen skola göra rättvisa!q åt dessa afskyvärda lögner och bevisa, att den mo-iq nark, hvars minne jag bär i mitt hjerta, liksom hanst bild på min arm, för mig varit en fader, och intet! mer. f Då grefvinnan uttalade dessa vältaliga ord, ka-lj stade hon öfver alla de åhörande en stolt blick, hvil-l ken blef imposant och strålande, då den stannade på li hennes öfvertygade make. Således skulle hela denna kärlekshistoria från det: Bäjerska hofvet icke hafva varit annat än en toml4 fabel, uppfunnen af konungens politiska ovänner och : vidare fortplantad af skandalens amatörer. — Men il! ej nog härmed! Grefvinnan inskränkte sig icke tilll! denna simpla episod; uppmuntrad af den välvilligal: uppmärksamhet, som gästerne skänkte henne, fort-l: for hon: j Smädelsen har icke endast anfallit mig under : mitt vistande i Mänchen; den har följt mig efterj: 4 : ; l j j mitt inträde i verlden och jag har mött den i alla länder, som jag besökt. Så länge jag lefde i det logifta ståndets oberoende, bekymrade jag mig fögal: om de orimliga rykten, som utspredos för min räk-l: ning; men nu anser jag såsom cn pligt mot min Iman, mot mig sjelf att vederlägga dem, genom attl: i hela sin renhet framlägga hela mitt lifs olika omIständigheter och händelser. Denna början åtföljdes af ett tal, som otvifvelaktigt var sammansatt för att jemna det nyligen af-li slutade giftermålets vägar och som derjemte kunde Itjena till att försvara hennes sak under den rätte-j gång. som träffat henne. Vi kunna olyckligsvis icke: Jupprepa det i alla sina detaljer med samma pittoreska eftertryck, accent, åtbörd och ton, som gåfvol Idet ett mäktigt behag; vi kunne endast lemna en Isvag och knapphändig resumt af detta tal, som viIsar den ryktbara Lola Montez biografi i en ny dag. Fru grefvinnan Lola Montez af Landsfeld HBeold lär född af en spansk fader och irländsk moder. Hon. uppfostrades i sin familj enligt grundsatserna af den strängaste moral. Man sände henne tidigt till klo-l: stret och hennes religiösa hängifvenhet och hennesl aversion för verlden var så stor, att hon beslöt helga sig åt nunnelifvet efter att hafva aflagt det evigal löftet. Men hennes kall bef helt aunorlunda. Sedan hon redan i sin spädaste barndom blifvit! fadercch moderlös, befann hon sig satt under en förmyndare, som tog henne ur klostret vid hennes Isjuttonde år, förde henne till England och inkastade henne i de mest lysande societeter, tvingade henne att göra de elegantaste toaletter och att jemt och Isamt bevista baler, koncerter och spektakler. Denne Isamvetslöse förmyndare hade sina särskilda planer, då han så handlade: han ville gifva sin myndling Ismak för nöjen, vänja henne vid lyx och göra henne till rikedomens slaf, för att på detta sätt göra henne till sin maka, ty han var omåttligt rik, och Iden unga flickan ägde endast sin skönhet. Bartholo Iblef enträgen. Rosina ville fly och mer än en Alj maviva suckad2 under hennes balkong. En af dessa Itrånande älskare, hr James, infanterikapten, som skulle afgå till sitt i Indien garnisonerade regemente, föreslog att enlevera henne: detta skulle vara det! bästa medlet att rädda henne från sin tyrann. Men den unga flickan tvekade; tvenne skrupler qvarhöllo henne: hon tänkte på sitt rykte och älskade licke kaptenen. j -Ide försiggå i all ärbarhet; det andra, att han endast -Ji det hela skulle förblifva densamma mamsell Lola, Ihvartill ock lades det förbehåll, att man skulle läta henne skiljas, så snart hon hunnit myndiga är. BeÅ Ide begge makarne till Calcutta. Men Indien är ett fält af fara. Man påträffar der tigrar och Hindostan-; i liga öfningar, som man så orättvist förebrått henne Jöfningar som måhända icke öfverensstämde med henL .Ide att svänga svärdet och handtera pistolen för att, Ibaka. Hon kunde ej annat än gratulera sig öfver Idan giftermålsformaliteten blifvit fullbordad, afreste För att emellertid komma till något resultat, föreslog hon tvenne vilkor: det första, att hr James skulle gifta sig med henne, på det enleveringen kunskulle bära titeln af man, och att således fru James gåfvad med en utmärkt själ och full af beundran för hvarje dygd. gick kaptenen in på dessa vilkor. SeIlska furstar. ormar och förföriska officerare vid Engelska armåen. Det var för att försvara sig mot; dessa fiender, och isynnerhet mot furstarne och officerarne, som Lola Montez egnade sig åt dessa man-; nes köns modesti, men som dock omsorgen om hennes heder ålade henne. Hon lärde sig att simma i Ganges vatten, för att kunna undfly faran; hon lärmed vighet och styrka kunna kasta förföraren till-; sina moartialiska försigtighetsmått, och det hände flere gånger att närgångna kurtisörer, som trodde sig, kunna gripa henne i fällan, funno henne med ya-; nen i hand och ganska dyrt fingo betala sin djerf-)