Aftonbladet – 28 september 1849, sida 2

Således äro vi båda faderoch moderlöse men låt oss nu ej mera tänka på den sahen. vÄr det väl möjligt att icke tänka derpå, då jag här återfinner de samma möbler som tillhört min älskade mor. Jag känner det i djupet af mitt barnsliga hjerta med en, på en gång ljuf och bitter känsla. Det kan jag väl förstå, lika som att ni är ett godt barn, afbröt henne Timothe. Det är då nisom har afstått denna lilla lokal, med möbler och allt, till den gamla mamsellen som sedermera lät mig få byra den? M-msell Pichon? Ja, just bon. Ack! jag väntade mig ej att återfinna allt i samma skick, ända till den gamla barometern, som alltid visar på vackert väder, eller hur 2 Ja alltid... orubbligt! och det håller jag honom räkning för, ty den afskräcker oss aldrig från något förlustelseparti: om den ene säger, låt oss gå till Vincennes eller till Montmorenecy! om den andre svarar, nej! det blir regn och oväder ... Nej! på min heder,, invänder jag då, ser ni icke att min barome:er lofvar vackert väder! Man begifver sig åstad, man blir genomblöt, men, hvad gör det? blott man har roligt ? Tag mig under armen mamsell, så skola vi tillsammans, om ni så behagar, göra en liten spaserfart omkring min kammare? Den unga tvätterskan 108, hon tvekade likväl att genast emottaga den vänligt erbjudna armen, men, lugnad, troligtvis af sin värds glada och ärliga uppsyn; nedsatte hon sin korg på golfvet, och efter några minuters eftertanke lade hon förtroligt sin arm i hans för att börja den lilla vandringen. Sedsn de uppehållit 5!g en stund till höger och venster, vid en gammal ländstol, och framför en byrå till hälften maskstungen af ålder, stannade de framför en spegel. (Forts.)