Aftonbladet – 28 september 1849, sida 2

KAN DET FINNAS EN LIKA STARK OFVERTYGELSE FÖR ALLA POLITISKA PARTIER? Det finnes intet område af vetandet och verlden, inom hvilket frågan om den ena eller andra öfvertygelsens vigt och betydelse oftare förekommer än inom politikens. När de, som förut varit liberale, naturligtvis mera till skenet än i verkligheten, börja blifva grå eller vackla mellan olika meningar, åberopa de vanigtvis den gamla humana grundsatsen, att man bör hysa aktning för olika tänkandes åsigter. Ej heller de konservative jäfva satsens riktighet, så länge de tro sig om att slutligen blifva de segrande. Men deremot, då de förmärka, att deras antal allt mera hopsmälter, allt efter som den allmänna opinionen utbildas och förstärkes, och att deras hopp om seger alltmera försvagas, afkasta de helt ledigt den välberäknade medgörlighetens larv, förneka hvad de bittills erkänt, förklara att deras egen minoritet, huru oansenlig den än må vara till numerär och moralisk vigt, ensam äri besiltningen al sanningen, och bära så liten aktning för öfrige medborgares öfvertygelse, att de tro eller åtminstone föregilva sig tro densamma härflyta från okunnighet och förvillelse; eller oför synt förklara att hvad majoriteten tänker mindre är övertygelse än ett blott påstående, föranledt af låga och orena bevekelsegrunder. De konservatives fason att förneka tillvaron af en verklig öfvertygelse hos de liberale, förtjenar ej att bemötas med annat än tystnadens förakt. Huru det åter förhåller sig med deras anspråk på seger för minoritetens mening, det kan förtjena en undersökning, den vi också skole företaga, sedan vi i korthet sökt utreda, när egen öfvertygelse bör gälla allt, och i hvilket fall deremot den enes är för den andres bindande. KEANE SA 0 STAT EE 2 SES ON ENAS UNO