Aftonbladet – 27 september 1849, sida 2

skola ej tala om hvarken notarier, giftermål eller några slags affärer, innan jag erhåller det jag i denna stund så lifligt önskar. Om ni drifver mig till ytterlighet, så skall jag aflägga ed på, att det endast är i denna vindskammare, som vårt kontrakt skall underskrifvas. Albert tog sin hatt och gick åt dörren. Ni återvänder dit ? sade grefvinnan. Jag återvänder till mig, sade fästmannen stolt. Jag lemnar er, min fru, tid att stilla er. Josephinep, tillade han, vändande sig till kammarjungfrun, du skall underrätta mig om din matmors helsa. Sedan mumlande för sig sjelf: Hon är ju alldeles utom sig; hennes hufvud är oredigt; det är en fullkomlig galenskap! gick han ur rummet. Grefvinnan syntes bestört och förvånad. Hvad i all verlden! Går han? sade hon. Lemnar han mig på detta sätt?... Oh! han återkommer nog... ganska säkert! Hon lyssnade med största uppmärksamhet: Josephine gjorde detsamma och jag följde mekaniskt deras exempel. I detta ögonblick slogs den stora, på vid safvel öppnade, porten igen med sådan fart och kraft, att hela hotellet dervid skakade och kom oss alla tre att hoppa till af förskräckelse. Godt! Pe äro stötta på hvarandra. Detta uppträde har utseende af en brytning,, tänkte ag. Vår vackra enkas uppretade sinnesstämving mot honom kan ej annat än stundeligen ökas. Bravo! Så mycket bällre! Aildeles icke! Tvärtemot!, sade grefvinnan Mouduit med en af saknad vek stämma. Det var synd om den stackors Albert. Han lem nar mig på detta sätt helt ond och uppbragt. Jag måste ha varit mycket elak mot honom?n Ahb nej! alldeles icke för mycket! skyndade ag mig att svara flvad kan vara enklare? Ni har edra motiverade skäl, skäl dolda ända