Aftonbladet – 26 september 1849, sida 3

OLE NPIRg TREE: oö6g MATERIEL PITE SEJ GAIS Så Vf VESR SUPELV upprepad bhotelse att märka henne, med något hvasst tillhygge gifvit henne ett hugg i ansigtet. Tillika förevisade hon ett läkarebetyg, som innehöll att enkan Ahlström hade vid ena kindbenet ett tums långt sår, som var stucket med något hvasst instrument. Burström, häröfver hörd, förklarade, att han först, såsom förut ofta händt då han gått förbi detta hus, blifvit af Ahlström och en annan qvinnsperson, Carlström, öfverfallen med otidigheter, hvarjemte Ahlström först gifvit honom en spark och sedan hötat åt honom med handen, i hvilken hon haft en nyckelknippa. Hvad såret beträffade, påstod Burström, att då Ahlström hötat åt honom och Burström afböjt slaget, hade säkerligen någon af de nycklar hon haft i handen åstadkommit skadan. Trenne vittnen, som häröfver hördes, intygade gemensamt att B. slagit A.; men endast ett af vittnena sade att B. haft något blankt i handen. Målet remitterades. — Då parterna skulle aflägsna sig tillhöll polismästaren Burström för bans oregerlighet. hvarigenom så ofta spektakel åstadkommits, och frågade hvarmed han sysselsatte sig. Då B. härpå svarade att han hade kreatur, men flere polisbetjenter deremot påstodo att han ingenting hade och ingenting annat gjorde, än slogs och grälade med andra personer, utropade B. med hetta: Nej, ni; jag har både häst och svin. — Ja, hr polismästare, invände vittnet, qvinnspersonen Carlström, häst har han nog; men svinet, det är han sjelf, det; det är säkert. — I natt kl. half 42 infördes å södra polisvaktkontoret f. källarmästaren Aman, hvilken anträffats rusig och blödande på gatan. Inkommen på vaktkontoret blef han så högst oregerlig, att hanjs öfverföll polisbetjeningen, samt titulerade dem med hvarjehanda mustiga oqvädinsord. Slutligen blef han af en efterskickad fältskär förbunden och afförd till Stadshushäktet. — Styrmannen Zetterholm, på skonerten Svalan, hade anmält, att han för tillgrepp af diverse tåg och en frihult misstänkte sjömännerna Hultgren och Nilsson, helst den sednare innehaft det stulna och försålt det till en vid namn Pettersson vid Djurgårdsvarfyet. Vid härom med Hultgren och Nilsson i dag hållet förhör, erkände de stöldens begående. Nilsson hade tillgripit effekterne och försålt dem för 3 rdr, hvilka penningar de sedan delat. — Vid fortsatt ransakning angående stölden hos hr kamreraren m. m. Blom, har flickan Kreitz ytterligare bekänt att då hon i söndags fjorton dagar sedan varit uppe hos Dyring, hade f. d, klädesfabrikören, numera kommissionären och blanksmörjsfabrihören Herman Jacobsson infunnit sig i hans bostad och frågat efter honom. Kreitz hade då gått efter Dyring, som straxt derpå aflägsnat sig med Jacobsson. Dyring hade sedan för Kreitz berättat att Jacobsson såldt ett dussin af de hos hr Blom stulne skedarne hos cen guldsmed Bogren på Stadssmåedjegatan; på sin andel hade Dyring fått 30 rdr och en guldring värd 46 rdr. och hade Dyring yttrat att juden förtjente sig väl en tia för sitt besvär. Jacobson hörd öfver denna anklagelse, förklarade sig ej känna Dyring, men påminte sig sedan att han kände igen honom på hans långa näsa. Orsaken hvarföre han sökt honom ifrågavarande söndagsmorgon, var den, att han hört det Dyring, som han trodde heta Dalin, haft tumstockar att sälja, och som Jacobsson trodde sig kunna afsätta sådana, hade han besökt honom. Dyring hade då frågat Jacobsson om han ville köpa silfver, hvartill han svarat nej. Bogren som härefter hördes, nekade helt och hål let att han köpt något silfver, vare sig af Dyring eller Jacobsson, hvilkeB sednare han sade sig ej hafva talt vid på ett helt år. Hvad guldringen betraffade, så sade han sig hvarken hafva gjort eller sålt den. Dyring förklarade för sin del att allt hvad Kreitz nu berättat var lögn: han hade aldrig gifvit henne någon ring, ej heller bjudit ut något silfver åt Jacobsson. Sundeman, som hördes angående ringen, erkände att han varit närvarande då Dyring gifvit ringen åt Kreitz. Målet remmitterades. — F. d. konstapeln Asker har anmält att han af murararbetaren Carl Axel Widman emottagit en af messing gjuten slant, fullkomligt lik våra nya fyraskillingsstycken. Widman åter säger sig hafva fått den af vindragareenkan Margreta Sundholm, hvilken, för att redogöra för sin åtkomst, är till förhör inkallad. : — Stadsvaktspatrullen har i går natt på St. Paulsgatan funnit tvenne lösa kor, som de affört till gästgifvaregården. N (D. B.) — Sedan rättaren Åke Nilsson från Carlskrona hos vederbörande presterskap begärt lysning till äktenskap med pigan Cath. Trullsdotter i Trantorp, men presterskapet vägrat den begärda lysningen utfärda på den grund, att Ake Nilsson häfdat henne med barn under den tid, trolofning skall hafva egt rum emellan honom och en annan piga Kjerstin Olofsdotter i Saxmara; så anhöll Åke Nilsson hos Kongl. Maj:t att, utan hinder af berörde förhållande få ingå äktenskap med Cath. Trullsdotter: och har Kongl. Maj:t, i anledning deraf, den 3 sistl. Juni förklarat, att, enär Ake Nilsson icke finnes hafva varit för horsbrott till ansvar fälld eller ens tilltalad, honom att äktenskap ingå. — Hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande på Gottland hade Barlingbo församlings fattigvårdsstyrelse anhållit, att, som f.d. hemmansegaren C.G. Wiberg, oaktadt han flera gånger blifvit erbjuden fördelaktig arbetsförtjenst och tillsagd att arbeta för sin hustrus och sina barns underhåll, dem församlingen blifvit ålagd att försörja, likväl icke kunnat dertill förmås, han måtte åläggas att sin skyldighet i förenämnde hänseende fullgöra. Medelst utslag den 22 sistl. Maj utlät sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att, som 7 af kongl. förordningen om fattigvården i riket d. 25 Maj 1847 lemnar fattigvårdsstyrelse husbonderätt öfver den, hvars hustru och barn njuta fattigunderstöd, samt rättighet att af en sådan persons egendom eller arbetsförtjenst erhålla ersättning för understödet, vederbörande kronolänsman egde meddela fattigvårdsstyrelsen handräckning så väl till Wibergs inställande i det arbete, fattigvårdsstyrelsen för honom kunde bereda, som ock till utbekommande af de tillgångar, Wiberg möjligen kunde ega, för att användas till ersättning för det understöd, som blefve Wibergs hustru och barn tilldeladt. Efter af Wiberg häröfver förd klagan, har Kongl. Maj:t den 16 nästl. Aug. förklarat, det klaganden ej anfört skäl, som kan föranleda ändring i Kong. Maj:ts befallningshafvandes beslut. — Calmar. Ändtligen har det lyckats vederbörande att, efter många omständigheter, åter ertappa den från härvarande länshäkte i sistl. Januari månad förrymde, för mord och rån dömde och här i orten för sina illbragder synnerligt fruktade manspersonen Peter Danielsson från Långaström, som, jemte en annan missdådare, vid namn Gustaf Svensson Fisk och en qvinsperson, som kallar sig Helena Jonsdotter, blef sistlidne söndags eftermiddag gripen. Rapporten härom innehåller en mängd detaljer, som äro upptagna i Calmartidningarna och.kan förtjena reproduceras: Sedan arbetskarlen Jonas Svensson från Mortorp hos landssekreteraren hr lagman C. A. Palme andet anmälda förhållandet icke utgjorde hinder för -—-— DO 4 IA PM OM AA VM MM mält, att Jonas Svensson kommit i beröring med dan för mard och rån M. Mm dämdae men förrvmde