Aftonbladet – 26 september 1849, sida 2

— Af Helsovännen, en folkskrift om vattnet och andan, såsom menniskans bästa läkemedel, utgilven af J. O. Lagberg, har åttonde häftet utkommit. Då af denna folkskrift redan så många häften gått in publico, taga vi för afgjordt att den för de flesta läsare redan är känd, åtminstone till den goda syftningen. Hr Lagberg är i Sverge med rätta högt värderad såsom införare hos oss af Priessnitzska eller s. k. Gräfenbergska vattenkurmethoden; och d2 talrika besök af hjelpbehöfvande i helsoväg, som hr L. under dessa år emottagit vid vattenkuranstalten i Söderköping, utgör det säkraste faktiska beviset för nyttan af hans method och de i allmänhet lyckliga resultater den lemnat. Hvad beträffar hans förevarande skrifter, kallade med det gemensamma namnet Helsovännen, så kan ingen blunda för den goda meningen dermed, att redogöra för en mängd sjukdomsfall, som genom hydrotherapi blifvit af hr L. behandlade; men mången läsare deraf har kanhända litet förundrat sig öfver det ovanliga, att finna för sig en läkare, hvilken så ständigt som hr. L. förenar religionen med medicinen, och nästan, om vi så få säga, söker sammansmälta dem. Åtskilliga framställningar i Helsovännen hafva härigenom kommit att bära prägeln af et visst något, som en stor del prester icke tyckt om, emedan det varit alltför medicinskt, och många medici icke, emedan det varti alltför religiöst. Attonde häftet har framför sig en uppsatts, som för alla hr L:s vänner måste vara ganska välkommen, emedan den har för ändamål, att uppvisa sjelfva grunddragen till hydrotherapien, d. ä. konsten att vid sjukdomars botande använda vattnet såsom läkemedel. Hr L.har här bland annat uppgifvit vattenkurens högsta grundsats och dermed följande fem fundamentalreglor, hvilka det torde intressera litet hvar att höra, och som vi derföre taga oss friheten citera: acEndast det friska och helsosamma kan bota det sjuka. Så lyder vattenkurens högsta grundsats — i fullkomlig motsägelse till den vanliga medicinen, som tror sig kunna bota genom förgiftning, utdrifva en sjukdom genom en annan celler, hvilket vill säga detsamma, utdrifva djeflar med Beelzebub. — Enligt denna grundsats urskilja vi det för vårt physiska lif, vår lekamliga helsa nyttiga, närande och helsosamma genom sinnlig förnimmelse af välsmak, välbehag och välbekommande i allmänhet med samma säkerhet, som vårt samvete dömmer om moraliskt. ondt och godt. I följd af denna grundsats blir således Valtenkurens första regel: