Aftonbladet – 26 september 1849, sida 1

Berlin den 17 Sept. Fastan de många tyskal tidningarne dagligen fyla sina stora numror ! med nyare, och .;.aste underrättelser, så har ! likväl, sedan längre tid tillbaka, ingenting nytt ! förekommit, etler åtminstone ingenting af nå-S gon betydelse; till nvad de hafva att säga, kan ! man utan tvekan tillämpa Lessings bekanta ord: f ,Det nya är icke godt, och det goda är ickel nytt... Den reaktionära rörelsen går öfverallt ? sin välberäknade ganz, och äfven utan påskjut! ning af partierna inträffar på det naturligaste vis i verlden, att framskridandets uppdämdaj ström tillsvidare går baklänges och med skenl bart tycke ateruppsöker sina gamla stränder.!! Våra kamrar, hviika här skolle uppbygga den! preussiska riksstaten, bafva nu radplägat i två! månader, utan att bafva uträttat något särde! les, och, bvad som är ända sämre. utan att! lyckas förvärfva sig minsta förtroende hos all! männa tänkesättet. Tillskapad genom minori f tetsval, borde framföradt den andra kammaren l visa sig verkligt konstitutionell, -för att vinnal bifall hos folket och en försonande ställning. ! Den borde hafva beskydd t folkets rättigheter ! wed kraft, och inom sig ega betydande talanger, för att förvarlva aktning ofvan och ne-! dan. I dess stäle kan man inom dess lederl! endast upptäcka det jemiwwerligaste armod och ! den mest fulländade oskicklighet; i jemförelse! med den så mycket smädade nationalförsamlin! gen erbjuder den en beklagansvärd anblick. Det! konservativa partiet, som efter demokraternas frånträdande af all delaktighet i valen, borde egt klokhet nog, att till andra kammaren invälja sansade och oberoende män, har i stället valt helt och hallet efter sina partiåsigter, och sålunda se vi mer än hälften at kammaren sammansatt af beroende embetsmän, hvi!ka helt beh hållet efterkomma ministerens önskningar, och utgöra en center, som i högsta grad är behäftad med alla representativa centrers svaghet, ech för sitt handiingssätt alltid afvaktar hurv vinden blåser mästa gång. Denna embetsm.npacenter star i förening med en höger, som af ängslan oca hat till demokratien och af fruktan att lemna nya vapen i händerna på denna, väl alla Vagar svär att den vill den rätta fribeten samt rätt och ordning; men i sjelfva verket endast sträfvar alt förstärka regeringsmakten .genom konstitutionalismens sken. Der vill stifta :en grundlag, som är helt och -hållet form utan sinnehåll. För dessa förskräckta är -den nu oktrojerade författningen af den 31: :Deeember alltför mycket, och de stympa denl: så mycket som möjligt, för att frambringa någonting som skall likna en grundlag, men som ll -hvar och en regering kan nyttja efter behag. En del af denna höger består af godsegare,l hviska enligt sin natur och sina intressen tillhöra reaktionen. Till denna höger sluter. sigl ändtligen en yttersta höger, en samling junkrar af första fullbled, anförde af grefve v. Arnim, herrarne v. Bismark, v. Kleist, grefve Ziethen-o. s. v., bvilka helst önskade alldeles ingen grundlag, utan att Preussen måtte kunna återföras pål den särofulla ståudpunkt, som det innehade årl 4847 under den fören.ide landtdagen. Såsom härförare för hela demna afdelning ser man f. d. ministern Bodelschwi.ug, herrarne Grieshbeim, Geppert, Keller, Riedel, Kaiserperger och andra geheimeråd, och den bildar majoriteten genom : uppstående, så ofta ministrarne stå upp. Venstra centern intager den fordna oppositionens ! ställe, .utan att likväl vara opposition, ty denl är icke mindre ministeriell än hela den öfriga! kammaren; och fastän den mången gång skulle : vilja rösta emot ministören, så afhålles den ! derifrån af sin fruktan för den utom kammarn l! väntande .demokratien. Den inser ock, att dess!t opposition, ifall der vore allvarlig, möjligen skulle kunna störta ministeren och skaffa plats li åt er annan, som vere ännu sämre. Dennalil venstra center består af de äldste konstitutio-ls nelle, soim på de forgna landtdagarna alltidlc gjorde opposition emot den vkristliga polisstaten, och nu nödvändigt vilja hafva en grund-s lag och -en konstitution, hurudän den ock måttelr blifva och til! hvad pris som helst. Äfvendå detta parti afstår gerna från en del af denim oktrojerade författningen af den 5 Decembert och åtnöjer, sig med återstoden, i öfvertygelsek att något mer icke står att erbålla. Mest ut-d märkt i denna venstra center är hr v. Becke-P rath, tyska centralmaktens fordne finansreini-fi ster; vidare herrar Kählwetter och Auerswald, si den sednare exminister från år 1848, jemtelat åtskilliga deputerade från den upplösta kam-fö maren, hvilka i den tillhörde högra sidan.öf President för hela sällskapet är grefve Schwe-lst ring en för sin plats så oskicklig man, att han bi cke skulle kunna hålla sig qvar på den en!kc vecka, ifall något tecken till opposition för-ha pordes inom församlingen. oc Jag har något omständligt framställt förhål-!mi andet med denna kammare, på det hvar och föj n som läser skildringen må genast kunna ine, att med em sådan majoritet, och en sådan sa! iksförsamling öfver hufvud, icke minsta förjar oppning finnes för stiftandet af en förnuftigtre rundlag eller vårdandet af folkets rätt. Allt pr vad denna kammare förmår, kan ej annat änsar sreviga bristen på tillfredsställelse hos folket, lad ch med detsamma oron och jäsningen; och ens 1 mera reaktionen hötunder vinner i kraft ell; ch djerfhet vecka efter vecka, ju mera återtro veglar sig detta yttre i kammarens inre fördet illanden. De konstitutionella hade verkligen is. ommit till Berlin för att göra opposition mot!ma inisteren Brandenburg-Manteuffel: för att son örta den, och om möjligt tillvägabringa enlige inister Camphausen-Simson; men de öfver-het: ;gade sig snart om omöjligheten. Redan mi-ty steren Manteuffel var alltför liberal för hof-läro rtiet och reaktionen; högern framträdde med och n obeslöjade afsigten att bringa Arnim ochjaf delsehwing i spetsen för ärenderna, och loffic n konstitutionella minoriteten blef härigenom ldre ungen att understödja den minister som denldan nat störta, och att med den af densamma lnen roende centern motväga högern. I begge lder ; ( 1 L s i f l i 1