Aftonbladet – 24 september 1849, sida 3

en anonym biljett tyckes hafva kastat första gnistan i hans själ och väckt tanken på utförandet af en revolution till det hotade fäderneslandets räddning. Adlersparre hade nyligen genom en diktad opasslighet undvikit, att inställa sig hos konungen i Stockholm (hvarom läses en upplysande skildring, gjord af nuv. gen.adj. Aug. Anckarsvärd, ett meddelande som tillika är intressant d r att det i sin rätta dager visar dennes enskilda förhållande och i å olika ljus sedda ställning till revolutionsmannen); på Sofielund lefde Adlersparre visserligen nu för sig sjelf så till vida, att han ett ögonblick lemnat armeen; men kommunikationen med politiska vänner var aldrig afbruten. De missnöjda koncentrerade sig i tankarne omkring Adlersparre. Bref från hufvuustaden, med de mest uppskakande målningar öfver landets förtryck och despotens oefterrättlighet oroade postdagligen hans af svenskhet brinnande bjerta. Berättelsen fortfar derefter i följande ord: Julen 4808 var inne. Sent hade Adlersparre hemkommit från sina vanliga eftermiddags-promenader. Vid inträdet i rummet fann han på sitt skrifbord ett försegladt bref. anländt med Stockholms: posten. Det var synbarligen skrifvet i största hast och med förvänd stil samt utan datum. Adlersparre upptäckte genast, ifrån hvilken skrifvelsen kom, och att en af hans äldste och tillförlitligaste vänner var den sannskyldige författaren. Med darrande händer bröt han den befarade sorgeposten, slukade med nyfikna blickar innehållet, och kände derunder, huru bloden pulsadei ådrorna och rusade till hjertat, som var nära att brista af förtviflan,. Hans länge närda mörka och dystra aningar, att svenskarna snart icke skulle hafva ett fådernesland, att konungen, upphofvet och roten till Sveriges förKoen AA ER rr TT