Aftonbladet – 24 september 1849, sida 3

Det är ett herrligt väder, och jag vägrar ingalunda att göra en promenad med er, min intagande tant, det förstås. Jag går visst icke ut Kors det var besynnerligt! Hvad tänker ni på? Vi skulle ju först gå i parken och derifrån tillsammans till notarien, för att rådgöra om vissa för oss båda högst vigtiga ämnen. Var icke detta öfverenskommelsen? En sådan kapris af er skulle vara högst vangenäm för mig och i synnerhet för den der herrn, sade ban i det han pekade på mig; han som så sodhetsfullt har kommit bit för att göra oss llskap, och utgöra tredje man, emedan ni innu tror er behöfva en chaperon., Der hade jag nu förklaringen På den vackra Alberts tacksägelse vid sin ankomst, och jag tillstår att jag blef både flat och sårad af hans dumdristighet. Hvad menar ni med en chaperon?... utropade jag. Grefvinnan de Mauduit, som en medlande engel, skyndade fram till mig, sägande med sin vänligt tjusande stämma. Nej! nej! icke som en chaperon; tro icke let för all del i verlden; det är som en dyrhar vän jag i dag har önskat att få se er. Det är visst icke för någon promenad, på hvilken jag ej mera tänker och som jag föga bryr mig om; det är för en mycket vigtigare sak och som intresserar mig oändligt... Jag bar en tjenst att bedja er om... en stor tjenst.n Dervid tog bon mig vid handen och fsrde mig ut på sin balkong, der, med fingret pekande åt det hemlighetsfulla föremål hvarpå iennes ögon varit så ihärdigt fästade nästan hela morgonen, sade hon: Ser ni der bortom denna trädgård, och bortom denna dubbla rad af hus, en hvit mur, som tyckes utvisa hörnet af en gata och som reser sig högre än de andra? Nå, för knäfveln äro vi nu der igen! utropade den vackre Albert i det han hastigt uppreste sig från sin stol med någonting ilskejullt i blicken; rufvar hon ännu ständigt på lenna fördömda id, skall hon då aldrig afsta derifrån!o Det är icke till er jag talar, svarade gref