Aftonbladet – 24 september 1849, sida 3

LITTERATUR. 1809 års revolution och dess män; tidstaflor af C. A. Adlersparre; 2:dra och sista delen. När första delen af detta arbete utkom, gålvo vi med några ord allwänheten notis derom. Slutet bar nu med andra delen skådat ljuset, och vi tro oss icke säga för mycket, om vi försäkra, att härmed en ganska intressant lektyr blifvit för publiken tillgänglig efver en af de vigtigaste bändelser, som timat i vårt fäådernesland. Utom erkännande af det nyttiga i politisk hänsyn, att få sig meddelade vissa bref och akter till närmare belysning af 4809 års hvällning, hvarigenom också ett historiskt rättfärdigande i åtskilliga fall gifves för en och nnan förut i någon skugga sedd rerson eller r ett och annat bittills oriktigt uppfattadt förhållande; måste läsaren derjemte äfven tillstå, att arbetet kan betraktas som en vacker gärd af sonlig hyllning. Skriften har på detta sätt onekligen ett dubbelt värde; äfven om den sednare omständigheten, eller att grefve Adlersparre d. y. här hufvudsakligen talar om sin fader, skulle hos en och annan väcka tankan på möjlig partiskhet, hvilket likväl genom inhemtande at skriften sjelf och ett noga jem förande af dess innebåll, efter hvad vi tro, fu!lkomligen vederlägges. Andra delen börjar med berättelsen om Vestra armeens uppbrott och marche till hufvudstaden. Genast i början kastas en blick på Georg Adlersparres ställning till vederbörande näst före Mars 1809, och man träffar honom i högqvarteret Sofielund nära Eda skans, ej Jångt från Norska gränsen. Det var här som S1 NR: San RONNE: oroat sot nennt