Aftonbladet – 24 september 1849, sida 3

ERNER SOROS SNRA RENEE skagn oneÅ dem hon lätt igenkände, ryckte henne ur denria spänning. ; En den mest passionerade jägare, som återkommer från en besvärlig jagt utan villebråd i den tomma väskan, skulle aldrig kunna föres visa en slätare figur, eller inlägga i sin fysiom nomi så mycken misstynthet och så många svikna förhoppningar som den tillkommande maken gjorde vid sitt inträde i salongen, I sanning, min fru,, sade han, svängande sitt ridspö, utan att till och med tänka på att taga af sig hatten. Ni skulle väl kunna haft den nåden att bespara mig ett dylikt dagsverke! Jag har varit mindre lycklig, jag än herrn der, ty jag har icke funnit boningen öde, men tvertom bebodd af en ganska näsvis slyngel, som jag gerna skulle kastat ut genom fönstret, om det ej varit för lågt.s 5 Ack min Gud! den stackars. karlen har då endast de fyra rutornpe i sitt fönster att tacka för sitt lif! Hade det haft! sex, vore han förlorad för alltid! sade grefvinnan, i en mera ironisk än glädtig ton; men hvad Kar då händt er min herre ? Det har händt mig, min grefvinna, att den stackars karlen, som ni behagar kalla honom, har emottagit mig ganska ohöfligt upprätt stående, utan att till och med aftaga, sin ohyggligt fatala pappershatt för att besvara min, helsning. Åbål sade grefvinnan, hvad det beträffar Wäsere PS rn opp nn vt finade personer, dem som icke bära sig bättra åt än han, som också behålla hatten På sig; fast de komma in i en salong). Fästmannen förstod genast piken och aftäckte! straxt sitt hufvud. Hu Jag ber om ursäkt,, sade han, men j; till den grad rasande På denna lymmel. liksom han hade haft en af sina gelikar; tryckeripojke för sigp. Han är då boktryckeriarbetare?s Jag tror så, på den löjliga pappershatten.., men hvad jag med visshet vet, är att jag väl tio gånger hade baft lust att brännmärkta hos nom i ansigtet med mitt ridspör (Förte.)