sent, denna hand är kall; jag svär dig nu min kärlek vid den dödes hand. Magnus hade nu tagit den dödes högra hand och sträckte sin egen mot himlen. Welda lade likaledes sin hand i den kallnades och stammade gråtande: Evig kärlekl, Efter trenne dagar jordade man den siste Druiden under den stenhäll som utgjorde medelpunkten af den heliga runden, och då man ännu många år alltid fann grafven prydd med friska löfkransar, tror man sig med visshet kunna påstå, att de gamla nordiska. gudarne ännu räknade många hemliga anhängare på Orkneyöarne, så visst som det är ett bevis på aktning emot den siste Druiden. — Två månader derefter var Welda öbeherrskarens lyckliga maka. Slut.