Aftonbladet – 18 september 1849, sida 2

VÄJe IUUTETÄLLE IL SITER Elg UAR i Ada Ada HUNAL är glad att slippa att hafva göra med någon sådan? Detsamma gäller ännu mer om hr Theorell. Hr T. har nu sedan en längre tid, Gud vet hvarföre, varit personligen stött på Aftonbladet. Kanske hafva vi icke alltid kommit att behandla honom med ail den veneration, hvarpå han tror sig kunna göra anspråk såsom en af de gamle liberale,; och ett dåligt humör hos hr Theorell kan, såsom man väl vet, räcka en god stund. Men det oaktadt äro vi öfvertygade att hr Theorell, när det gäller en samverkan bland de liberale för fosterlandets sak och så snart det olyckliga trätofröet, det hvilande förslaget, väl kommit undan, icke vägrar sitt biträde. Vi lita till och med i det afseendet mera på honom, än på den mera sanguiniske och lättrörlige hr Dalman. — Hvad den öfriga kärnan angår, sådan nemligen som A. P. tyder densamma, så lär man väl derifrån först få undantaga de tiberale, som förenat sig med reformsällskaperne, och dem, som direkt yttrat sig emot det kungliga förslaget. Utan att uppräkna alla dessa, hvar och en särskildt, lärer det väl ej kunna nekas att sådana personer, som hrr Petre, Thomander, C. F. Wern d. ä., samt alla de förnämste ledamöterna af bondeståndet, tillhöra den förutnämnda kärnan. Emot dessa uppställer Aftonposten hrr Anckarsvärd och Richert; och den hade härtill hunnat lägga hr Bergfalk. Men hurudant är deras understöd? Hrr Richert och Bergfalk hafva båda ganska öppet uttryckt sin bedröfvelse öfve det kungliga förslagets beskaffenhet, och endast sagt, att de icke vilja taga på sig ansvarigheten att förkasta hvad som erbjudes. — Detta var före Orebromötet och grundade sig tydligen på förutsättningen, att någon utsigt kunde finnas att komma ett steg längre fram genom det kungliga förslagets antagande. Men det skalle vara interessant att veta, huruvida icke både br Richert och hr Bergfalk det oaktadt äro af samma åsigt, som den vi yrka, att det liberalt demokratiska partiet icke bör lägga bänderna i kors, utan vara beredt på att förena tänkesältet om ett program såsom reformvännernas fana, för den emotsedda händelsen att det hvilande förslaget faller. Hvad grefve Anckarsvärd angår, så har hen till mötet i Örebro motiverat sin från pluralitetens skiljaktiga åsigt. Detta anförande skole vi tillåta oss att underkasta en serskild granskning någon af de följande dagarna och torde således kunna lemna det å sido för ögonblicket. Härförutan finnes visserligen ännu en liten flock, på hvilken A. P. kanske egentligen syftar med uttrycket de gamla liberala. Det är en del af Riddarhuset, som ännu år 1840 hörde till oppositionen och majoriteten i konstitutionsoch statsutskotten, men sedan år 1844 varit rangerade på hofvets sida, och som skulle, för att begagna ett talesätt från gamla franska deputeradekammaren, kunna kallas venstra centern. Huru mycket hädanefter på liberalismens eller den politiska sjelfständighetens vägnar är att räkna på denna fraktion, som till en stor del är införlifvad antingen med det större godsägareoch privatbanksintresset eller på ett och annat sätt genom söners eller andra slägtingars anställande stå i en eller annan personlig relation till den Kgl. familjen, eller till den högre byråkratien — det må lemnas derhän, och de kunna således, i denna fråga icke serdeles mycket upptagas i räkningen, lika litet som den egentliga börsen, d. v. s. dess notabiliteter, emedan det ligger i sakens, yrkets, förbindelsernas och intressenas natur för denna klass af medborgare, att i allmänhet följa med framgången och lätt taga till sig förskräckelse för allt genomgripande: alla länders och tiders historia visar det. När allt kommer omkring, så finner man således, att Aftonposten här gjort sin räkning utan värden. För att emedlertid gifva den en större valör, kunde det icke hjelpas, att en djerf flygt inpå diktens område skulle tagas till hjelp och reformvännernas i Örebro förslag förklaras långt mera radikalt än sjelfva Franska, Schweiziska och Amerikanska republikernas, för att icke tala om något monarkiskt konstitutioneit lands.. Här hafva vi åter ett stycke af den gamla vidtberömda Allehandaärligheten, som i sin nöd griper till hvad den får tag i. En gång intommen på denna väg, stannar man icke så Jätt. Den-nyssnämnda tankeflygten fortsättes också vidare medelst den frågan, om man tror, att Örebroförslaget, om det verkligen blefve föremål för diskussion och granskning, skulle finna 1 bland 100, ja 1000 anhängare bland förståndige och tänskande liberale (detta uttryck för de grå lärer hos oss komma att motsvara den famösa benämningen honrntes et moderces,, såsom reaktionära partiet i Frankrike kallar sig sjelft) hvilka nemligen hade allvar med en reform och icke tycka, såsom hr Th. Petr i Örebro, att det nuvarande ståndsväsendet ändå kunde vara godt nog, blott det finge regera på egen . hand. Här finner läsaren hr Petr af den ärlige Aftonposten framställd i den dagern, som om hr Petre skulle hafva politiskt försvarat ständerväsendet, och icke alls vilja ågon reform, när det komme till kritan. Till dessa Vrängda framställningar sluta sig på ett värdigt sätt ännu ett par andra af samma skrot och korn. Så påstår Aftonposten att regeringens förslag i hufvudsaken öfverensstämmer med hvad som utgjorde både Aftonbladets och de andre liberalas förhoppningar innan Februariyrseln inträffaden. Hr Dalman, som nu redigerar Aftonposten, känner likväl att de liberala redan långt före hvad han kallar Februariyrseln voro missbelåtne med representationskommitteens opus, hvarmed det hvi!ande förslaget närmast i hufvudsaken öfverensstämmer och alt till cch red den liberala fraktionen inom sjelfva nyssnämnda kommittÅ voterade för srunder. som i afseende på