Aftonbladet – 17 september 1849, sida 2

Straxt derefter förekommer följande: Vi veta intet land i verlden, som skulle kunna undvara en armå, mer än Förenta Staterna. Ändock inträffa derstädes, oaktadt den gränslösa frihet och den nästan lika gränslösa rikedom detta land äger, nästan dagligen dessa rysliga !ynthes som vi icke känna till, men hvaraf en enda, om den inträffade hos oss, skulle vara tillräck! tt, för lång tid, injaga fasa hos hela svenska nationen Här har likväl sjelfva det nya Sunglaset, i sin lofliga ifver emot Amerika, glömt, att lynchlagen varit ganska ofta iad äfven i Sverige, såsom vid det otäcka exemplet när en hel mängd allmoge i Westergöthland för ett par år sedan utöfvade en ohygglig sjelfhämnd på tvenne för tjufveri misstänkta personer; eller t. ex. den märkvärdiga händelsen vid bröllopet i Dalarne, der flera bönder slogo ibjel en person, 0. s. Vv. Längre ned i samma artikel får man veta Synglasets tanka om skyttsällskaper här i Sverge: Tysklands exempel har visat att detta lands s.k. Turnare, en hop liderliga sällar, som gjort skytteriet till sitt yrke, allestädes varit i spetsen för de revolutionära rörelserna och med sina studsare gjorts blodiga förödelser bland trupperna och ordningeng försvararen. Litet längre ned tryckes en föregilven visa af en korrektionist, som är ibland det otäckaste man kan se och hvars öfverlemnande åt offentligheten utvisar ett eget beg epp om .det passande. Den består af fem verser. Vi vilje, för att gifva ett begrepp derom, blott meddela den första, som icke ändå är den mest vämjeliga: Värdaste medlemmar utaf vårt skrå om ni ert bästa förstå och begriper skynden Kamrater och Knifvarnce sliper för att i mörkret till anfall gå på Hejsan nu kunna vi ostraffadt si: Lagarne sofva och tiden är god låtom oss derföre själa och mörda Låtom oss vada i Menniskoblod. Det må blott tilläggas att ändamålet härmed af det filantropiska Synglaset är ait plädera för stupstockens ymnigare användande. Härefter följer en artikel om kungliga teatern, hvarvid först talas om dessa dussinkomedier, hvilka gagnlöst borttaga några förspillda ögonblick. Straxt derefter får man veta, att publiken vetat uppskatta direktionens handlingssätt, hvilket den visade. genom ett synnerligen talrikt besök. Derefter talas om hr Klischniggs uppträdande såsom apa, och om hr Springers uppträdande i enahanda beskaffenhety. Afven heter det, att hr K. var gu pdet är ganska sannt, men han upptri en hop ganska ledsamma upptågp, o. s. V. Vi hafva nu gått Nya Synglasets önskan till mötes att meddela några prof ur dess fatabur, och endast velat citera. Möjligen att det kan ända till profit nu, då Synglaset annonserar att hädanefter utkomma två gånger i veckan. Så mycket bättre. Men hos mängden af läsare torde let anförda vara nog att förklara orsaken, hvaröre Aftonbladet hittills ansett lämpligast att åta den värda redaktionen ostördt få roa sig vå egen hand. Vi skole icke heller afvika härfrån framdeles, såvida Synglaset vill hafva godieten att hålla sig inom de gränsor, som mnauren tyckes hafva anvisat detsamma, såsom let der hvarken ,inom sig sjelf eger den geografiska belägenhet, eller den kraft, som fordras för dess upprätthållande i strider och faror. (Se det här ofvan citerade uttrycket ur Synglasets sednaste nummer.) osa rda