Aftonbladet – 17 september 1849, sida 2

of glaset såsom upphof till en föregående noti om fru Färstenhoffs konstskicklighet, men an: it l gående det ifrågavarande brefvet hade P. T -ställt ordalagen så, att man behöfde taga til sjelfva Synglaset för att upptäcka att brefvet va ett lån. al Detta är emedlertid icke första gången som -I Nya Synglaset än beklagar sig att Aftonblade Illalltför mycket ignor:rar Nya Synglasets till varo och än att vi vilje nedsabla det, hvilket 2) likväl synes stå i motsägelse mot det förra -Så mycket är sannt häraf, att vi, äfven med nlett flitigt skådande i Nya Synglaset, sällan dei elkunnat upptäcka något erkläckligt, annat är -letlt visst begär att hålla utkik efter allt som n på ett eller annat sätt kan komma under ruslbriken lejon, och mycket koketteri för roya-Ilismen och emot den nya tiden. Men då nys Synglaset synes önska att vinna någon mer eluppmärksamhet från publikens sida genom Afeltonbladet, och man åtminstone icke kan neka -Idetsamma en originalitet i sättet att skrifva ;)svenska, hvarmed någon annan tidnings ej kan ;. Jemföras, så vilja vi i dag med nöje meddela Ulnågra utdrag, och hålla oss dervid uteslutande -I vid det sista numret. Under rubriken Stockholm förekommer först en betraktelse om Svenska tropparnas ankomst ritill Slesvig. Härvid heter det bland annat: , Det fanns en tid, då Sverge, med svärdet som a I med pennan, oupphörligen bekämpade Danmark 1lför samma Sleswig Holstein, det nu skickat sina -Isöner, att oförkränkt åt Danmarks krona bevara.n ft) Härefter talas det om, att hela Pfaltz Zweio bräckiska huset beherrskades af en qvinna. Denna qvinna, Carl den tiondes gemål, den elftes mor och den tolftes farmor (är det möjligt?) var den Slesvigska-Holsteinska prinsessan Hedvig Eleonoran, äc. Härefter kommer denna högtidliga utgjutelse: med minnet af dessa mörka, blodiga tider, ser det nästan ut som en dröm att finna svensken i marsch emot söder (ja! i sanning!) — för att åt sin broder och granne bevara det land han fordomdags så länge och så ihärdigt sökt frånrycka honom. Men, — utbrister tden känslosamme författaren — Försynens pvägar äro dolda och outransakliga. De föra Itill mål, som menniskans matta öga ej mäktar skönja: till resultater som hennes svaga fjtanke ej kunnat ana. Denna lilla profbit visar, att Nya Synglasets redaktion icke är bortbjuden i den homileti.Iska genren; man träffar icke alla dagar en så l vacker rethorisk climax i en tidning. Nyssnämnda betraktelse påminner oss eljest om en härmed likartad tanka, som en person yttrade . efter dramatiska teaterns, brand här i Stockholm. Hvilken märkvärdig sammanträffande 7 I ;skickelse, sade han, var det icke, att samma dag dramatiska teatern brann, uppfördes der Redlighetens seger öfver förtalet ! På nästa sida förekommer en intressant notis om en i sig sjelf enskild tillställning, nemligen ett fyrverkeri på Lindarängen, hvarvid förekommer följande betraktelse: Pjesernas mängd, omvexling och skönhet visade nogsamt den ovanliga skickligheten hos de personer, som till öfning i militära ändamål — — förpfärdigat dessa brännbara ämnren. Nästa spalt talas om en artikel ur Bore, med orden: Vi hade ämnat upptaga denna artikel till besvaring.n I Uti näst derpå följande artikel 2 sidan, 3 spalten, suckar Nya Synglasets Red. med fölTjande utrop: att vi inom oss sjelfva hvarken äga den geografiska belägenhet eller den kraft, som fordras för vårt upprätthållande i strider och faror, som möjligen båda oss.n ) Litet längre ned på samma spalt målas Skandinavien efter en förening med Danmark i fölljande poetiska färger: Med hufvudet emot Ishafvet och fötterna i EiIderns ljumma våg skulle det förenade SkandinaIvien vara på en gång Hercules och Neplunus. Hvem erinrar sig icke härvid den gamla föreskriften, att hålla hufvudet svalt och fötterna varma? ) Hvad är emedlertid denna fördel af föreninIgen? Ett intet emot följande, som skildras på nästa spalt: Hvilka omätliga fördelar skulle ej skördas derigeInom, att alla tre ländernas lärde och snillen blefvo Iberättigade att taga säte och stämma — märk lä Isare : säle och stämma — uti de tre olika nationernas akademier och lärda stiftelser ? I Uti slutet af denna artikel förekommer föl ljande vigtiga anmärkning: Medan det fordna vhatet mellan det skandinaviska folkets hufvudIvstammar genom ett trollslag blifvit förbytt till inbördes kärlek och vänskap, har genom en förunderlig ödets skickelse de två sista konungarne af huset Oldenburg förblifvit barnlöse.v Jal i sanning en så mycket förunderligare skickelse, som nuvarande konungen eljest påstås vara son till sin fader Christian den 8:de. Synglaset påminner här om ett ställe i Jen viss professors tryckta historiska föreläsninIgar, der det heter om tvenne konungar i I Frankrike: Far och son dogo begge barnlöse. i Uti en artikel med titeln Fredskongressen i Parisv yrkas på nödvändigheten af svenska Jarmeens bibehållande vid oförminskad numelrär, bland annat medelst följande märkliga argumentation: , I samma nummer omtalar ÅA. B. huruledes radiIkalismens bufvudstad i nordanlanden, sjelfvaste Öre-Ibro, under flere timmar varit prisgifvet åt en vild och förstörande pöbelmassa, samt huruledes, i ett an-Inat land, en medborgare bitit näsan af en annan .medborgare, hållit den en stund uti munnen och se,Idan spottat ut den — allt på öppen gata. Nu är det visserligen sannt, att både Sverge och -lEogland hafva armser och ändock har detta händt, -1— Skilnaden är likväl den, att medan detta timat -jen eller annan gång som sällsynta undantag och på ställen der ingen del af krigshären varit tillstädes, -Iskulle, om ingen krigshär funnes. enahanda uppträden ske dagligen, allestädes och i stor skala. I Tänkom oss blott näsors afbitande i stor I skala, och försvarsverket skall ej längre löpa -Inågon fara för brist på anslag. Kanske är det TR mm ffa danna cvnRnARAKblt Anns JAR 1