Aftonbladet – 14 september 1849, sida 1

M— MMMM v. Schleppegrell emottagne, undfignades de i Rosenborgshave med den förplägning borgrarne på första uppmaning skänkt till sådan myckenhet att, efter hvad berättas, den icke kan hinnas förtäras af armekårerna under de åtta dagar, som anses åtgå innan de alla hinna samlas och mönstras samt af konungen betackas och hemförlofvas. Denna frikostighet åberopas såsom bevis derpå alt välmågan hos Köpenhamns borgerskap är allmän. Jag tror så, fastän en viss täflan att icke synas sämre den ena än den andra, skulle kunnat bidraga till gåfvornas belopp. Allt må ju anses godt, då folket sjelf är belåtet med sin ställning och sina krigere,?De hafva nu en glädje och stass, som ej skulle kunna vara större, om de ärorikaste segrar vunnits samt vapnens framgång vore beseglad genom en lyckligen afslutad fred. Om ock sinnesstämningen i de upproriska landsdelarne icke lofvar mycket, må man dock af ställningen i Tyskland kunna hoppas att närvarande vapenhvila icke må upphöra utan genom ett verkligt fredsslut. På ett och annat ställe synes vid denna fest svensk-norska unionsflaggan vid sidan af Dannebrogen; så har nemligen den nya teaterdirektören bland de många prydnaderna å kgl. teaterhuset uppställt vår unionsflagga, liksom Sångföreningen gjort å dess läktare. Till detta ihågkommande berättiga både dessa nationers varma intresse för Danmarks sak och de frivillige Svenskars och Norrmäns deltagande i striderna, deri officerarne af dessa nationer jemförelsevis tagit liflig del, såsom af det stora antalet sårade bland dem vill synas. För desse unge män har sedan någon tid ett moln beskuggat glädjens sol. Uti den order, hvarigenom tiden för främlingarnes fortfarande i dansk tjenst bestämdes, skall hafva förekommit några ordalag, som icke väntats af dem, hvilka med ungdomslifvets hela värma omfattat Danmarks intresse och för det vågat lif och välfärd. Officerarne utur de svenska och norska armåerna hade derföre, vid erhållen kännedom af ordern, med ens aflägsnat sig från den danska hären. Detta må iche klandras, då deras tjenst ej vidare behöfdes; men icke må någon tro, att en regering, som förut begagnat de unge männens tjenst och icke kan annat än erkänna dessa officerares mod och skicklighet, skulle — för något tillfälligt undantag bland icke-officerare — vilja stöta ifrån sig alla de öfrigas varma hjertan. De anmärkta ordalagen uppgifvas ock icke hafva motsvarat styrelsens eller krigsministerns mening, utan tillkommit endast genom förbiseende af den som ombesörjt expeditionen. Vi böra älska att tro alltsammans vara ett snart förbigående åskmoln, som efter sig lemnar himlen dessmera klar, samt gör atmosferen ljuf och ren! Här uppehålla sig en uhyre mängd svenskar, en del blott för öfverfarten från Götheborg till Malmö och trakten deromkring. Det förefaller löjligt att man för kommunikationen emellan två Sveriges städer af andra ordningen måste göra omvägen till Köpenhamn. Så visligen är emedlertid tillställdt för den, som ej har tid och lust eller råd att göra resan landvägen. Med det stora och vackra ångfartyget Nordstjernan kan man två gånger i veckan på sexton timmar komma från Götheborg till Köpenhamn, oaktadt något litet uppehåll i Helsingör. Och som nästan alla dagar på eftermiddagarne en mindre ångbåt går från Danmarks hufvudstad till Malmö, kan på detta sätt resan från Götheborg till Malmö ske på föga mer än ett dygn. Detta är godt och väl; men resan mellan dessa två städer kunde ske på mindre tid än 16 timmar, om Nordstjernan vid resan till och från Köpenhamn gjorde afvägen åt Malmö. Derigenom besparades ej blott tid, utan äfven kostnad för de resande, då de hvarken behöfde logis i Köpenhamn, visering af pass, sundhetsbetyg, eller utgiften för öfverfarten från nämnde stad till Malmö. Genom ett par tusen rdrs uppoffring vid uthyrande af ångfartyget Nordstjernan till Götheborgsbolaget, hade staten bordt kunna bereda denna lättade kommunikation inom landet. Oaktadt, såsom nämndt är, resan från Götheborg till Malmö öfver Danmark kan ske på något mer än 24 timmar, och således en hvar inser att vid en så hastig färd dessa orter emellan icke Lybeck eller annan nu för kolera misstänkt eller smittad ort kunnat besökas, fordras dock bevis derom af konsuln i Köpenhamn.