KORRESPONDENS-ARTIKEL. Köpenhamn den 9 Sept. 1849. Köpenhamn är i dag klädt i högtidsskrud. Alla hus vid gatorna från Vesterport till Kongens Nytorv och Rosenborgs have äro smyckade med draperier i nationens färger eller i kransar och festoner af sparris-ris och rika blomster. Från alla tak och fönster svaja i tusental röda och hvita Dannebroger och mellan dem nationens vapen eller, i ram af grönt och blommor, kungens byst och sköldar med inskriptioner. Inom de stora, spegelklara, rikt bekransade fönstren på Östergade ses tableaux vivants af unga damer och helgdagsprydda barn med små dannebroger i händerna. 1 detta nu tåga från Christiansborg öfver till Kongens Nytorv, nämnde gata framåt, de talrika handtverkskårer, hvardera företrädde af sina härolder med stafvar, och af embetenas fanor, insignier och blänkande välkommor, med vidhängande smycken och medaljer. Dessa medeltidsminnen, som här af skråembetena ännu bevaras, synas sammanhålla medlemmarne deraf och ingifva dessa en känsla af stolthet, der de, prydde med nationalkokarder och band, vid instrumentalmusik och sång vandra i långa led. Den främling, som från Vesterport skådar Fredriksbergs gade utefter, öfver Gammeltorv åt Vimmelskaftet till, skulle förvånad öfver all grannlåten och det prakttåg, som å gatorna delar den böljande folkmassan, med skäl fråga hvad all denna stass, (ståt) må betyda? J der hemma i Sverige tron kanske, att den vore anställd till firande af den landet nyligen förunnade konstitutionen och i glädje öfver det nya lif, som samhället deraf förväntar. Nej — så är deticke. Gissningarna skulle visst blifva för många innan j — i eder oventenhet — träffade på rätta anledningen till dessa glädjeyttringar. Utur några mig nyss tillställda, för tillfället författade verser vill jag — kanske till eder förvåning — meddela, att festen sker af tacksamhet och till ära för de tappre krigere, som seirende hjemvender fra kamp och ledingsferd, thi fast stod de danske Helte och holdt saa tapper stand. Endast de två första bataljonerna hafva från krigsplatsen hit ankommit. Efter att vid äreporten hafva blifvit å stadens vägnar emottagna och med tal välkomnade, tåga desse såsom verkliga segervinnare genom de festligt smyckade gatorna under folkets jubel och ett moln af blommor och kransar. Utseendet af de ogeneradt gående krigere, med stora kransar af eklöf om halsen samt å hvilkas kläder, vapen och munderingar det förtjusta folket äfven fästat blombuketter — är mera egen och grann än krigisk. Sedan trupperna blifvit af general