Aftonbladet – 13 september 1849, sida 3

samma höjd, som under de två föregående säsongerna; men hon drog sig derefter, såsom man vet, i Maj månad helt och hållet ifrån teatern. Detta beslut föranledde allehanda gissningar öfver motiverna. Man talade om religiöst puritanska skrupler, som hos henne skuile uppstått emot det teatraliska yrket, och jemväl om åtskilligt annat, som likväl allt var ogrundadt. Samtidigt med Jenny Lind uppträdde äfven signor Calzolari, en konstnär af stort rykte från kontinenten, hvilket också icke jäfvades af den engelska publiken. Denne tenor, tillika med Gardoni och Mariäni, af hvilka den sistnämnde dock endast spelte några få gånger, kunna räknas till de mest tjusande manliga röster, som någonsin framstått på scenen. Den sista delen af säsongen på denna opera hade sin glanspunkt i grefvinnan Rossis el!er den ryktbara: Sontags uppträdande, som ännu i sin framskridna ålder visade sig hafva bibehållit samma intagande behag, som väckte Europas furore för 18 å 20 år sedan. Emellertid har denna teater icke förstett något nytt, i afseende på sjelfva styckena, under denna säsong, hvarken i verkligt nya arbeten ciler i återupptagandet af några äldre mästerstycken, hvilket varit stor skada, då den italienska reper:viren likväl har ett så rikt förråd deraf; och detta bar kanhända varit orsaken att hr Lumleys affärer, sam Voro så lysande under förra terminen, nu äro ganska dåliga. Detsamma gäller äfven och nästan ännu mer om den andra, eller s. k. kongl. italienska operan. Det första stycke som der gafs var den Summa, eller, som den här kallas, Masaniello. Den uppsattes med en slösande lyx i dekorationer och kostymer, en lysande instrumentation och ypperliga chörer; men framgången svarade icke emot dessa kosirader. Det nästa utmärktare stycket var Hugenotterra, uti hvilket Grisi och Visrdot tilldrogo scenen fulla hus. Men det kom för sent på terminen för a:t fylla luckan i direktörens kassa. Först mot slutet, då madame Viardot kunde återkomma från sitt engagement i Paris, kunde man gifva Profeten några få gånger, hvilka likväl alla voro lika många triumfer. Öfver hufvud kan man dock-säga, att irrangementerna på den sistnämnda teatern, så vid: det berott af förvaltningen, visat en vida större omsorg uvch fulländning under mr Balfes musikaliska direktion, än förhållandet varit på Drottningens tesier. — Tidningen Upsalav omtalar följande roliga anekdot, som är en af de yppersta man nyligen sett, om den äger någon grund: Det berättas nemligen, att presidenien Hartmansdorff, när han nyligen reste från Upsala efter ett par dagars dervaro, yttrat till sällskapet i afskedets stund: Jag finner, mina herrar, att jag, besynnerligt nog, är ultraliberal i jemnförelse med eder; ty så långt till shöger har jag icke kommit, det måste jag benkänna., — Detta är ju ett lika ojäfvigt, som vackert vitsord om sällskapet. — NYTT BRÄNVINSRENINGSAPPARAT. F.d. apothekaren Kjernander har hos kongl. kommersekallegium begärt patent å en af honom förut här i riket obegagnad bränvinsreningsapparat, med hydraulisk tryckning, som lärer framlemnat det från finkeloljan befriade bränvinet utan den ringeste uppslamning af koldamm. — SrTrRÄnG DIET. En läkare för lärgre tid sedan, som numera afgått från läkarekåren, förklarade, att all salt, söt, sur, fet, inlagd, rökt eller späckad mat, men isynnerhet fisk, ägg, mjölk och pannkakor, är strängeligen förbjuden. — MEDEL MOT KOLERAN. En utländsk tidning säger, att föliande medel äro alla Jika verksamma mot koleran: bränvin med peppar, catechu, cajput, camfer, cayenne, chbloroform, calomel, opium, olivolja, koksalt och andra salter af alla slag, stimuerande, svettdrifvande, ett ämne quod exit in hic, hett vatten, kallt vatten, ljumt vatten, risvatten, isvatten, brunnsvatten och sjövatten, allt detta hjelper ika bra. — Vid parlamentshusets brand i London 1834 uppbrunno och försvunno åtskilliga böcker och papper, hvaribland några af öfverhusets handskrifna jurnaler. Af dessa hafva nu hela tolf stycken blifvit funna hos en hökare, hvilken hade köpt dem af en nu afliden bibliotekarie vid öfverhuset: men huru de voro komna i dennes ego är icke utrönt. Hökaren utlemnade dem mot erhållande af inköpspriset, 22 rdr bko för ett centner papper. EESK ERE RA