Aftonbladet – 13 september 1849, sida 2

00 0 VD j oo klasser, till förmån för reform i finanser och representation, hölls ett stort möte i DruryLane för samma ändamål, och att en så stor utsigt som nu, för upprigtig endrägt emellan medelklassen och den arbetande klassen, icke någonsin öppnat sig. Talaren framlade en mängd facta, som visade huru omöjligt det vore för folket att längre uthärda med den omätliga skattebörda, som nu tryckte det, och att en fullkomlig revision af uppbördssystemet vore oundgänglig. Man måste borttaga beskattningen på de väsendtligaste lefnadsbehofven och tillse att skatterna icke lades ensamt på den stora mängden, utan att äfven de klasser, som förorsaka styrelsens största utgifter, måtte bidraga till statsinkomsterna, i förhållande till sina egna. (Högljudt bifall). En röst: Beskatta ångmachinernalv Nej, min vän — inföll talaren — vi skola icke beskatta ångmacbinerna. Angmachinerna äro ett af samtidens vigtigaste verkningsmedel; det håller jemna steg med den sociala och politiska förbättringen. Tänk aldrig på att taxera machiner, den frambringande kraften hos ett folk; men må vi i stället söka afskaffa alla slags monopoler, alla slags uteslutande förmåner, och sträfva att sprida eftertanka och ordningssinne bland mängden! Man skall då aldrig erfara begäret hos någon klass, att genom monopoler lägga hinder i vägen för det allmänna framåtskridandet. (Bifall.)o Hvad parlamentsreformen särskildt angick, förklarade sig talaren fullkomligt ense med m:r Josef Humes förslag. Man skulle derigenom öka parlamentsvalmännens antal med nära tre millioner. Jag har, — fortfor talaren — märkt huru allmänna tänkesättet mer och mer öfverensstämmer om nödvändigheten af denna förändring; det har röjt sig äfven vid de sednaste parlamentsvalen. Vid valen i Ipswich valde pluraliteten en försvarare af dessa åsigter med en öfvervigt af 558 röster. I York skedde ett dylikt val redan för halftannat år sedan. En försvarare af samma åsigt valdes der, med 860 rösters öfvervigt, emot en kompakt sammansättning af Wighs och Tories (högljudt bifall), och sedan den tiden har ropet på, reform i representation och finanser blifvit allmänt — tack vare den närvarande wighadministrationens oförmåga, konservatismens dårskaper, och, å andra sidan, den verksamhet för förbättringar, som utmärkt Liverpools reformförening samt: de ädla ansträngningarne af sådana män som Jo-l sef Hume, Bernh. Osborne, Richard Cobden, Jobn Bright m. fl. (högt bifallsrop). Låtom oss derföre understödja dessa åsigter — låtom oss för-! ena oss till samdrägtig verksamhet: och vår seger öfver monopolister och skattslukare (taxeaters) skall blifva fullständig! (Allmänt bifall). I Hyde nära Manchester hade ett ännu störrel möte varit hållet några dagar förut, hvarvid enahanda beslut hade blifvit fattade. En blandl de talare, som vid detta tillfälle väckte mesta uppmärksamheten, var en m:r Prentice, mindre genom någonting ovanligt i hvad han yttrade angående hufvudsaken, än derföre att han varit en bland de verksammaste befrämjarne af folkskolor i den orten. Det var med särskild tillfredsställelse — sade han — som han här deltog i en talrik sammankomst för parlamentsreformen, emedan, om ban icke irrade sig mycket, en stor mängd af de nu närvarande ledamöterna bland arbetsklassen och medelklassen hade erhållit en god medborgerlig uppfostran till följd af talarens åtgärder, och derigenom kommit i tillfälle att med förstånd och nytta deltaga i öfverläggningar om allmänna angelägenheter. För mer än tjugo år sedan hade talaren här förordat inrättandet af folkskolor, och att den arbetande klassen måtte anlita den då nyss här inrättade nya folkskolan. Talaren hade haft den glädjen att inom en vecka efteråt finna skolan talrikt besökt, och att se flera andra skolor, icke mindre besökta, snart öppna sig i hennes grannskap och i hela orten. Vid samma tid uppstod fråga om parlamentsreform, och talaren hade äfven deltagit i sträfvandet för denna vigtiga angelägenhet; men han hade verkligen icke trott sig finna nödigt att ännu efter tjugo års förlopp arbeta för samma sak. Så förhölle det sig emedlertid, och orsaken är, att parlamentsreformen blifvit dels uppskjuten, dels förfuskad, under hvarjehanda förevändningar. Länge kunde dock dessa förevändningar icke hålla stånd mot den bildning, som genom folkskolorna och dermed sammanhängande upplysningsmedel hade under mellantiden hunnit sprida sig bland mängden och äfven bland de arbetande klasserna. Ett upplyst folk skulle icke länge låta beröfva sig rättig-! heten att deltaga i vården om sina egna ange-, lägenheter. Det dåraktiga och ändamålslösa anlitandet! af massans fysiska öfvermakt hade numera blifvit i England öfvergifvet. Man insåg allmänt huru menliga dylika utvägar voro för befrämjandet af samhällsförbättringar. Man insåg allmänt, att en lugn men bestämd agitation på! laglig väg — en ihärdig och vänlig samverkan af alla Jandets reformvänner — borde blifva tillräcklig för det stora ändamiålet. : Det förut omnämnda reformmötet i Drury-l Lane hölls den 43 Augusti af det stora London-! ska finansreformsällskapet sjelf, och var det första hvari det uppträdde offentligt. Två timmar före den utsatta mötestiden var huset omgifvet af en ofantlig mängd åhörare, som väntade på ; att skaffa sig plats vid mötet, och några minu-l ter efter dörrarnes öppnande var hela det stora huset öfverfylldt. Naturligtvis såg man blandj! den åhörande allmänheten äfven här en mängd elegant klädda damer. Samlingen har blifvit beräknad, efter utrymmet, till 5000 personer: — en märkvärdig olikhet mot de glest besatta : bänkarne vid det kort förut hållna konservativa. mötet i samma teaterhus. Öfver de närvarande reformvännerna före-l kommer i engelska tidningsrapporterna om mö-l tet en lista på mer än 100 notabla namn, til RE I NN RER PIFAPER FESKISIE VE . SE FO 0