Aftonbladet – 12 september 1849, sida 2

emot berget. Ni har bekämpat mig, jag vill bjelpa er. Vill du det, min far? utropade Magnus glad. Och du kan det äfvenp, tillade han något långsammare. ,Ja, jag kan det, svarade gubben vemodigt. Ni skall komma i besittning af föremålet för edra önskningar, men — om ert lugn är er kärt — så afstå derifrån! Emellan dessa hafvets invånare och menniskorna kan aldrig ett band knytas, som medför frid och fröjd. Denna af er så älskade varelses bjerta kan aldrig slå varmt för er, endast för sina Jikar; hon kan aldrig vara glad i edra armar, ni aldrig i hennes. Om ni tvingar vattennymfen alt lemna sin krystallborg på djupet och följa med er som raake, så eger ni intet annat än den skepelse hon antagit för att kunna uthärda i ett fremmande element. Hon kan icke älska er, hon kan icke hata er, hon är både öfver mensklig kärlek och hat, hon kan blott ett — sörja. Må ske! utropade Magnus med lidelse, jag begär endast att hon blir min, och jag är nöjd. Jag vill ega henne som min älskarinna, som min maka; må hon för öfrigt vara kall som is eller glödande som eld, lika mycket, jag vill ega henne, trycka henne till mitt bröst och förgås.n Har ni äfven betänkt hval er moder... Jag narrar henne, sade Magnus, afbrytande den gamles inkast. Jag har öfverlagt allt och bon skall tro mig. I annat fall trotsar jag så väl konungen som kyrkans bann, om hon skulle anlita någondera. (Forts.) — — — London hade vid sista folkräkningen 2,206,000 invånare. I veckan, som slutade med den 48 Aug... dogo 2230 personer, deraf 4230 i kolera.