Aftonbladet – 8 september 1849, sida 3

— HENRY HETHERINGTON, en politisk folkribun. Ibland de i England nyligen i koleran afidna personer, nämna tidningarne Mr Henry Heherington. Denne man har varit föga känd för len svenska publiken, men intager ett af de främta rummen bland de Engelsmän, som kömpat för ;rundsatser och rättvisa emot privilegier och aristocratiska intressen, och detta med all den okufliga kraft och uthållighet, som man nästan endast finner den engelska, nationalkarakteren. Henry Hetherington hade hufvudsakligen gjort ill sitt syftemål, att arbeta för undanrödjande af den tunga beskattning, som blifvit lagd på tidningar och periodiska skrifter. Det är bekant, att före år 1830 var hvarje exemplar af en i Storbritannien utkommande politisk tidning belagdt med en stämpelafgilt af 4 pence (öfver 9 sk. bko), så att endast rikare personer kunde hålla dagliga tidningar. Denna beskattning bekämpades af ingen så utbålligt som af Hetherington, och man kan kanske utan misstag säga, alt han var orsaken till dess reducerande från 4 till 4 pence, åtminstone flera år förr än sådant eljest hade skett. Han förde i sådant ändamål ett ordentligt krig emot de höga taxorna och sökte på alla möjliga sätt utbreda ostämplade tidningar, samt frågade icke efter att flere gånger blifva fälld till böter och insatt i fängelse för detta trots. Dessutom förde han äfven ett öppet och oförbehållsamt språk emot allt, som på minsta sätt kränkte rättvisan, och angrep gunsten och privilegierna utan alla konsiderationer. Slutligen stiftade han, för vinnande af samma mål, en förening, som genomdref reformen i stämpelafgiften, hvilken reform genast hade den omedelbara verkan, att mångfaldiga den politiska bildningens spridande. Vid sin död var han 37 år gammal. — BRITANNIABRON. En olycka har drabbat denna märkvärdiga byggnad och fördröjt dess fullbordande ett par månader. Några minuter före kl. 12 den 47 Aug. sprack nemligen nedra delen af cyindern-i den stora hydrauliska pressen på Anglesca med ett fruktansvärdt brak och störtade med dån ned på jernrören, genom hvilka lokomotiverna skola vå och som just nu höllo på att medelst pressen lyflas upp till sin plats. Pressen var vid tillfället i arbete och hade den dagen Iyftat rören ungefär tre ot; om man icke lyckligtvis hade haft den försigigheten att lägga stenar under dem i den mån de röjde sig, skulle sannolikt än värre följder uppkomnit. En arbetare blef nedslungad från en repstege, tom i beröring med den fallande jernmassan som vägde nära 48 skeppund och blef sönderkrossad på ut rysligt sätt. Detta var lyckligtvis den enda skada som skedde å menniskor. Olyckan hade uppkommit