Aftonbladet – 8 september 1849, sida 2

Article Image
——RRRRRR— RAA som någonsin föddes på dessa öar, denna smälek bär jag icke med Iugn. Så är det då sant? Du tillstår då denna förnedrande lidelse som håller dig i sina fjettrar? frågade grefvinnan. Jag vill aldrig förneka en kärlek som jag ej behöfver blygas för, genmälte Magnus med en värdighet som han ännu aldrig antagit i sin mors närvaro. Ja, jag älskar Welda, Odalmannen Yhiorbjörns dotter. Hon är så skön, så god som nånsin en dotter af den ädlaste slägt i Norige, och hvad angår hennes familj, var den aktad innan någon af våra förfäder satte foten på dessa öar. Männerne i hennes slägt voro redan i Odens tid mäktiga sjökonungar och tappra kämpar. Ja, inföll grefvinnan med ett föraktligt skratt; eller blodiga druider, afgudaprester och gycklare, och qvinnorna spåqvinnor, hexor, och trollpackor. — Men nog härom, jarl Magnus! hvad tänker ni göra af flickan? Tänker ni förföra henne, och hölja både er och henne med skam? — skulle ni vara så eländig, så förkastlig! Så må Gud fördöma mig! utropade ynglingen, i det han uppräckte sin högra hand. Jag ämnar upphöja . Welda till min gemål. Den helige Dunstans förbannnise och äfven min må träffa dig om du ännu en gång uttalar detta ord! ropade grefvinnan i det hon vredgad sprang upp. Iuru? Dottern till en låg le vid sidan af Orkadernes beherrskare, såsom hans rättmätiga gemål taga plats under tronhimmeln hvarunder hennes fader legat på knä, då han svor sin trohetsed ? Afgudadyrkande druiders och eländiga spådvinnors blod skulle blanda sig med den helige Magni ädla blod? En vanbördig flicka skulle befalla i de! palats der en dotter till Heribert af Valroya! bodde, i ett hus der jag, afkomling till Harald Hårdråde, burit nycklarna? Förr än jag vill upp lefva detta, förr skulle jag vilja se vår heliga stam dö ut, dina fäders palats vid Kirkwall falla i ruiner, och att denna borg ännu i dag med sin klippa störtade ned i bränningens djup. -— Ha, fortfor grefvinnan ständigt häftigare: Om den flicka som du kastat dina blickar på, åt vasall skul

8 september 1849, sida 2

Thumbnail