Aftonbladet – 6 september 1849, sida 1

här, hvarest man ej hör annat än skrik af kormoranter och hafsmåsar, och icke får se något sällskap, så framt ej en hel här sjökalfvar, som ligga ifrån solens uppgång till dess nedgång på en klippa och tiga och ha tråkigt som vin Jag skulle tro att man vid edra år visste värdera ett stilla, tillbakadraget lefnadssätt; likväl talar ni som en ung, lättsinnig flicka om sexton, sjutton års ålder, återtog grefvinnan, förtretad. Vid mina år!) inföll Siegbrit stött. Jag vet ej, nådig fränka, hvad ni menar med mina år. Jag tror i alla fall att hos olika personer såväl kroppens som själens egenskaper utveckla sig på olika sätt. Hos den ena sker det tidigt och hos den andra åter sednare; jag kan åtminstone med godt samvete påstå, att jag först på sednare åren känt mig vara fullvuxen. Derutaf kommer äfven det ungdomliga sinnet, som ni så ofta klandrar hos mig. Man kan hvarken gifva eller betaga sig ett sådant, och jag tillstår att jag ofta känner mig ha lust att dansa, att hoppa..., Det skulle just icke särdeles passa er!nanmärkte grefvinnan kallt. Och ni måste medgen, sade Siegbrit, som ej låtsat höra grefvinnans sista ord, vatt jag just icke särdeles förändrat mig sedan jag lemnade Norge, ehuru jag tillstår att jag då var blott ett barn. Hm! Jag tycker att ni var temligen fullvuxen, sade grefvinnan i sin förra ton. Låt se! Er moders salig man dog, om jag ej bedrar mig, anno. .., Se der kommer ett segel! Fast, nej, det var :) något segel, afbröt Siegbrit, som aldrig rätt unde tycka om grefvinnans goda minne, minst här det kom an på slika beräkningar. Jag undrar just hvar grefve Magnus tar vägen?