Aftonbladet – 3 september 1849, sida 2

KRIGSTEATERN I UNGERN. Efter ett Berlinerblad meddela vi följande skildring öfver de sednaste tilldragelserna i Ungern, hvilken i det väsendtligaste öfverensstämmer med den åsigt af saken som, genast vid första underrättelsens ankomst, af Aftonbladet omfattades såsom den riktigaste och af föregående tilldragelser bäst rättfärdigade. Ehuru Görgeys handlingssätt frikännes för beskyllningen att vara utgånget af förrädiska stämplingar, visa likväl flera märkliga omständigheter, bland andra bref från Kossuth till Bem, att splittring skall ägt rum mellan Görgey och Kossuth och att den förre förklarat, det han ej vill lyda wutan! regera, samt öfverbufvud att Görgey hyst agg till de polska generalerna. Det tyska bladets skildring lyder som följer: De nu från krigsteatern i inre Ungern ingående underrättelser gifva oss ändtligen närmare besked om de tilidragelser, som föregått den Görgeyska kapitulationen vid Vilagos. Vi finna i dessa tilldragelser och i krigsoperationernas gång bekräftelse derpå att endast strategiska förhållanden hafva förmått Görgey till nedläggande af vapen och att anledning ej finnes att misstänka honom hvarken för förräderi eller föregående underhandlingar. Vi glädja oss deröfver att en ädel karaktär, hvars handlingar och korta verksamhet vi föijt med lifligaste intresse, står ren inför Europas ögon, och att det största skådespel, som 1848 års revolution förmått framvisa, har slutat på ett värdigt sätt — genom svärdets afgörande — och icke genom skändligt förräderi. Vi måste för öfrigt, för att se Görgeys uppförande i dess rätta dager, väl betänka att Görgey blott var magyarisk patriot, och aldrig erkännt den ungerska revolutionens solidaritet med de öfriga europeiska rörelserna. I följd häraf hade Görgey intagit en helt annan ställning till den ungerska frihetsstriden än Bem och Dembinski. Görgeys hjerta är på ett helt annat sätt fästadt vid sitt fädernesland och den ungerska saken, än Bems och Dembinskis. Görgey vill sitt lands uppblomstring och nationens välfärd; det kunde ej motsvara hans plan, att öfver Ungerns spillror, öfver sitt fosterlands ruin gå att skörda segrar. Från kosmopolitisk-demokratisk synpunkt är Görgey derföre visserligen en ensidig, inskränkt karaktär; men från synpunkten af humanitet och patriotism förblifver han, trots sin kapitulation, en ädel karaktär, en god ungersk patriot och skicklig fältherre. Följande officiella framställning af krigshändelserna sprider något ljus öfver den märkvärdiga katastrofen den 14.n Genom den segerrika slagtningen vid Temeswar den 9 Aug. blef icke blott denna fästnings undsättning lyckligt verkställd, utan insurgenthären tillfogades tillika ett så stort nederlag, att den är helt och hållet urståndsatt till ett fortsatt ordnadt motstånd i större skala. På det en flykt liknande återtåget från Temeswar till Lugos, lemnade fienden en massa af gevär, utrustningspersedlar, ammunitionsvagnar och artilleri, samt tusendetals af arriergardet i förföljarnes händer. Antalet af fångar och öfverlöpare sedan slaget vid Szöreg d. 5 Aug. belöper sig till 18,000. Ett lika stort antal har nedlagt vapen och skyndar till sin hembygd, så att fiendtliga härens infanteri är upplöst. Görgey som med sin kår genom snabbheten af sina rörelser viste undgå den stora kejserligryska armen vid öfre Theiss, hade, öfver Debreczin, der hans arriergarde af ryssarne jagades på flykten, ankommit öfver Grosswardein till Arad, för att förena sig med den magyariska sydarmen. Redan trodde han sig hafva undgått faran och lyckligt verkställt föreningen; men den österrikiska Donau-armån hade redan undsatt Tmeswar, och på venstra Maros-stranden hotat Arad. Görgey kom för sent, ty den 10 Aug. på förmiddagen stötte fältmarskalklöjtnant Schlick med en del af sin armåekår nära Arad på det 8—10,000 man starka Görgeyska avantgardet, som just ämnade bebouchera, och kastade det med stor förlust tillbaka till Arad.n Görgey sökte härefter, på vägen öfver Radna till Maros, der han slog en bro, undkomma öfver Lippa till Lugos. Jag hade likväl, förutseende detta, dirigerat) en kolonn till Lippa, som genast vid ankomsten tillbakadref fiendens avantgarde öfver floden, hvarpå denne uppbrände bron. Dessa sista manövrer afgjorde allt, ty nu återstod ej mera för Görgey någon undflykt. Från Grosswardein hotad af den honom i hälarne följande kåren af general Rädigers kavalleri, från Siebenbärgen af den allierade armåens avantgarde vid Deva, der slottet blifvit sprängdtiluften och, ett stort antal insurgenter blifvit tillintetgjorda, samt slutligen på venstra Maros-stranden den kejserlig-österrikiska Donau-armen. Sålunda innesluten på alla sidor, kapitulerade Görgey, med hela sin kår. hvilken visserligen sammansmält till 25,00( man, men ännu hade 144 kanoner, den 13 Augusti vid Vilagos. I följd deraf har äfven fästningen Arad gifI vit sig.n I Genast efter Temeswars undsättning lät jag förfölja den flyende hären, hvilken Bem hade TT I 1