Aftonbladet – 1 september 1849, sida 2

LITTERATUR. Im Straffrätts-theotien och Penitentiär-systemet, af Christian Naumann, Ph. Mag., J. U. C., Lunds k. universitets sekreterare, och ombudsman. Lund 1849, Berlingska boktryckeriet. Häftad 20 sk. bko. (Slut från måndagsbladet.) Förf. kommer nu till en punkt, hvari han ullkomligt afviker från sina föregångares åsiger om penitentiärbehandlingens inträdande. Dessa, om de än riktigt deducerat denna behandlings nödvändighet, begå dock den inkonseqvens, att skygga tillbaka vid tillämpningen och förmena, att denna behandling först vid en hög grad af brottslighet bör inträda. Sådan är Wirths, Köstlins m. fl:s åsigt. Denna mening, yttrar förf., står likväl icke i full harmoni med deduktionen af statens förbindelse att afse straffets subjektiva sida. Åfven för en lägre grad af brottslighet måste den sanning hafva sin giltighet och tillämpning, att det rättas verklighet icke i sin fulla mening återställes förr än det orätta äfven i brottslingens tänkesätt blifvit negeradt genom hans fria sjelfbestämning. Liksom vi i fråga om straffets qvantitet (efter Hegel) lånat ur civilrätten begreppet värde, så kunna vi med skäl jemföra den till straff dömde med en omyndig förklarad. Den till mogna år komne brottslingens sedliga omyndighet har gifvit sig tillkänna genom oförmågan att bekämpa naturdrifternas välde, att bibehålla sin enskilda vilja i harmoni med den allmänna, och denna sedliga omyndighet gör det för staten till en pligt att så snart den brottslige genom sin handling visat sig vara i opposition mot der allmänna viljan, så snart hans inre rättsstridiga tänkesätt gjort sig till objektivt genom den yttre hand: lingen, således ehvad brottet är större eller mindre