— Den finansplan, som hr Passy framlade för den lagstiftande församlingen nyss före denpas åtskiljande, och hvilken i korthet varit omnämnd i Aftonbladet för ett par dagar sedan, är i flera afseenden en af de mest upplysande handlingar till Frankrikes nyare inre historia. Passy tillhör icke de s. k. röda republikanernas parti, utan har varit minister redan uuder den förra regimen; han kan således icke misstänkas för partiskhet emot den näst föregående styrelsen. Emellertid gifver hans framställning ett ganska hårdt slag åt den örut på vissa håll så mycket prisade Ludvig Filips regering och ådagalägger med siffror att borgarekonungens financiella styrelse, långt ifrån att ega den sanna stämpeln af omsorg och klokhet för landets väl, var sådan, att den allmänna ställningen derigenom otvifvelaktigt måste ruineras, och att Februari-revolutionen, om den ock var oväntad i det ögonblicket, likväl icke utgjorde annat än en nödvändig följd af de förvända hushållsgrundsatser, som fått gälla under de 18 föregående åren... Man kan deraf tillika hemta en allvarsam varning för den öfverallt, ty värr, ganska talrika skara, som ständigt advocerar för ökade statsutgifter och anslag, med den vådliga och till slutligt förderf ledande förevändningen, att de allmänna utgifterna i ett samhälle nödvändigt måste oupphörligt tilltaga i samma förbållande som civilisationen. Vi anse det icke vara otjenligt att ur den historik, som hr Passy lemnat om de förflutna årens hushållning, meddela några laf de sifferförhållanden, genom hvilka de nyss omnämnda resultaterna förnämligast framträda i dagen. En af de första af hr Passys uppgifter är, att jemvigten emellan inkomster och utgifter upphört sedan de sista 10 åren, och att hvarje år sedan år 1839 ökat skattkammarens deficit elier statsbristen. Under de 3 åren före 1848 steg denna statsbrist ifrån 400 till 162 millioner fr. Vid slutet af finansåret 1847 utgjorde sammanräknade summan af de åtta sednare årens statsbrister, hvilka man alltid skjutit undan och betäckt genom lån, icke mindre än 897,764,093 fr., eller helt nära 900 millioner, under det amortissementsfonden icke betäckte denna summa till högre belopp än 442,249,115. Under samma tid hade det lån på 450 millioner, som kontraherades i följd af ett beslut af den 25 Juni 1841, redan blifvit disponeradt till utgifter, och 35 millioner ständig ränta för statsskuld tillkommit. När 1848 års budget voterades, antog den ytterligare såsom sannolik en statsbrist af 48 millioner på Iden ordinarie statsregleringen, och 169 millioner på den extra ordinära. Tiden för denn: Jbudgets tillämpning hade nyss börjat, när FeI bruarirevolutionen inträffade. Det är också märkvärdigt att se huru ha Istigt utgifterna hade stigit. År 4829 voro de 1015 millioner. År 1830 elfva hundra milli ry; men år 1831 sprungo de genast upp til öfver 1200 millioner. År 1834 gingo utgif terna åter ned till 1050 millioner, men vexte Isedermera oupphörligt, till dess de i början a 11848 uppgingo till nära 1600 millioner. Denna finansministerns framställning ha också varit en naturlig anledning till mång; intressanta kommentarier af tidningarne oel -låtskilliga bland landets utmärktaste författare -IDen bekante Michel Chevalier har anställt eI!