Aftonbladet – 1 september 1849, sida 1

skade, Innan acnHa artlkgt SUVI, JInpun vin eb författaren, för att erhålla upplysning om ett par punkter. SY MILITÄR-AFDELNING. Handbrefvet till första Lifgrenadierregementet. Man hade trott att dets. k. Peyronska bandbrefvet och den ovilja, som deraf uppväcktes, ännu skulle qvarstå i så färskt minne, att förnyelse af några dylika grundlagsvidriga kraftåtgärder icke skulle komma i fråga. Den i Aftonbladet för d. 28 Augusti reproducerade, på hr statsrådets och departementschefens befallning utfärdade, af C. Loven, expeditionschef undertecknade E. P. M., bär likväl vittne om motsatsen, och lemmar ett ytterligare bevis på hr statsrådet v. Hohenhausens begrepp om grundlagen. Hr v. H. är chef och föredragande statsråd för landtförsvarsdepartementet samt Konungens rådgifvare i kommandomål. I förstnämnde egenskap äger han Vi statsrådet föredraga departementet rörande ärender och kontrasignera regeringsbeslutenn, i den sednare äger han råda Konungen, samt på nådig befallning utfärda Konungens beslut såsom högste befälhafvare öfver rikets krigsmakt. 4148 regeringsformen säger, alt öfver rikets krigsmakt till lands och vatten äger konungen högsta befälet. Också lärer i följd häraf ingen neka Konungen rättighet att bestämma det majoren Sundevall skulle taga befäl öfver de till Slesvig afgående bataljonen af Östgöthar gemente, och att man genom departementsch: fen låter utfärda order på nådig befallnin Allt detta är grundlagsenligt. Men depait mentschefen äger ingen personlig matt och myndighet att utfärda befallningar i silt namn, mod undantag af hvad som rörer departementets tvenne expeditioner. Han har således vid detta tillfälle helt och hållet tagit sig densamma. Ej en gång öfver krigskollegium äger han annan makt än att deltaga i öfverläggningarna, men icke i besluten. Han har. likväl. genom den nu utfärdade embetspromemorian ke allenast ingripit i hvad som enligt tjenstgöringsreglementet, 3 delen, 3 kap. 49 n 7 momentet helt och hållet utgör regementsbefälbafvarens rättighet, såvida Konungen ej för tillfället annorlunda befaller, och föreskrifvit hvilken person som skulle; erbåNa en ifrågasatt kommendering, utan äfven funnit för godt uttala, hvad ingen före ho a sedan Gutaf den IV Adolf, bedröftig i åmivselse,. om arderne företog sig, nemligen att öfficiellt, om icke indirekt, skymfa en stor del af ett regementes officerare. Frågan var nemligen i förevarande fall endast om nödigt befäl till en bataljon, således ungefär bälften af officerskåren, och dervid har hr von H. föreskrifvit, att densamma skulle förses med företrädesvis dugligt befäl! Hvarigenom han stämplat, så alt säga, de ieke utvalde såsom mindre .dugliga. Inom hvilket land i Europa, Rysslan kanhända undantaget, har väl ett sådant språk, blifvit fördt af en krigsminister, och det vid ett tillfälle, då en kår miste vara serdeles känslig för, att icke blifva noterad på ett mindre fördelaktigt sätt? Den kränkning, söm detta beteende innebär för dem; hvilka icke i tidningarna skyldrat såsom ibland regementet utkommenderade, synes icke mer än: på elt sält kunna godtgöras. Slutligen kan man ej undgå att om sjelfva språket i den omordade P. M. anmärka dess brist på SCR mening, och hvarigenom denna handling ställer sig bredvid de år 1847 utfärdade ryktbara helsningsföreskrifterna samt lika meå Tessatorde erfordra förklaringar och nyå förklaringar öfver dessa förklaringar innan språket blir-hvad det bör vara. Af en person som anses skicklig till chef för en expedition, och.somrför detta ändamål hoppat från kapten till. öfverste, är väl ej för mycket fordradt att ;kunnia skrifva en fullt tydlig svenska. Sedan det förestående nedskrefs, har i Aftonposten blifvit synlig en mäkta pjollrig artikel i förevarande ämne. Något detaljeradt svaromål derå är ej af nöden, utan må hvad der blifvit anfördt, gerna stå och gälla: såsom gradmätare af hvad A. P:s red. anser för skymf. Andra finnas, hvilkas åsigter i den delen ej ännu. hunnit blifva lika stålsatta. Hvad här ofvan är utredt angående betydelsen af 14 Sn i regeringsformen, torde dock visa, att Aftonposten, nästa gång den uppträder, behöfver läsa bättre öfver grundlagen än nu varit fallit, hvarvid man synnerligen rekommenderar 16 Sn jemte instruktionen för f.d. generaladjutanten för armåen, hvars befattning chefen för landtförsvarsdepartementet öfvertagit. Aftonpostens red. skall då äfven finna oriktigheten af sin uppgift, att hr statsrådet von Hohenhausenär verklig chef för första lifgrenadierregementet; ty denna uppgift bevisar att Aftonpgsten icke känner till innehållet af 34 8 Reg.formen, som bjuder, att statsråd icke tillika må ånnat embete utöfvan. Att chefsplatsen vid nämnde regemente hålles obesatt, så länge hr v. Hoben-.hausen fortfarande är statsråd, kan för honom ej innebära något förhandenvarande verkligt chefskap öfver nämnde regemente. Det hindrar deremot icke den önskan, att han måtte så snart som möjligt dit återvända från sin nuvarande mera vidsträckta befattning, helst sedan han genom ifrågavarande bref och åtskilliga andra åtgärder redan synes hafva skrifvit parentationen öfver sin hädangång ifrån samhällets höjder. v Man kan slutligen icke heller undgå att anmärka det nya och vidunderliga i formen, att en expeditionschef utfärdar befallningar, hvilka genom sitt innehåll tillhöra klassen af generalorder, utan ätt departementschefen ens undertecknat dem. äfvensom att sielfva titeln expeditions