Aftonbladet – 1 september 1849, sida 1

EA E— mänheten har anspråk på att en fråga, sådan som denna, icke af konsiderationer lemnas outredd. Vi finna oss derföre föranledde att uti ett par efterföljande artiklar framställa vår uppfattning af saken, samt åstadkomma en bevisning, att Posttidningen framställt de ungerska händelserna i en högst falsk och till ryssarnes fördel partisk dager. I förbigående kunna vi ej underlåta att fästa uppmärksamhet vid en i gårdagens Posttidning anlagd krigslist, bestående deruti, att den Värde kollegan låtsar sig finna en förändring i Aftonbladets sätt att referera, samt triumferar öfver att vi ändtligen skulle hafva tillerkännt de kejserliga bulletinerna tillförlitlighet, samt nu endast följa dessa vid våra referater. Knepet är icke så illa påhittadt, i brist på bättre, men beklagligtvis för Posttidningen är hennes taktik alltför lätt genomskådad, för att kunna lända någon annan än henne sjelf till mehn. Det är ingen hemlighet för den upplysta allmänheten att man med de sednaste posterna ej haft andra. underrättelser från Ungern, än de som varit att hemta ur ryska och österrikiska bulletiner, samät från wienerpressen; att således meddela dessa måste vara vår skyldighet mot allmänheten, äfven om vi ej tillerkände dem någon synnerlig tillförlitlighet; framdeles ingående detaljer komma att öfver dem sprida ett fullständigare ljus. Att dessa bulletiner först nu blifvit meddelade, kommer sig helt enkelt deraf, alt vi först med den sednaste posten inbändigat desamma. Hade wi haft andra och bättre underrättelser att tillgå, skulle vi visst icke, upptagit utrymmet med dessa bulletiner, som hafva den besynnerliga egenskapen att man efter deras inhemtande ej blir stort klokare än man var förut om den verkliga ställningen i Ungern. Det officiella österrikiska bladet Wiener-Zeitungs, obegripliga tystnad under 6 hela dagar efter den inträffade katastrofen är en gåta, för oss omöjlig att utreda, men dess lösning torde vara lättare för Posttidningen, hvars politiska frändskap och öfverensstämmande sympatier med detta blad måhända invigt henne i den mystiska hemlighet, som hittills hvilat öfver denna sak. För att emedlertid icke hopa allt för stor skuld till Posttidningen i bevisningsväg, afbörda vi denna gång ett enda,j men så mycket mera talande bevis på hennes partiska referering, som den origtighet vi här anmärka är en uppsåtlig förfalskning af ett offentligt dokument, som genom den af Postlidningen gifna öfversättningen skrufvas derhän, att gifva ett slags stöd åt Posttidningens åsigter, menioriginalet tvertom ger dementi deråt: Se här ett lysande prof på Posttidningsärlighet: den i Posttidningen för thorsdagen intagna proklamation af Ludvig Kossuth börjar sålonda: Efter de olyekliga drabbningar, med hvilka Gud på sista tiderna hemsökt detta folk, hafva vi icke mera något hopp att vi skola kunna med utsigt till ;framgång fortsätta sjelfförsvarets strid mot de pförenade österrikarnes och ryssarnes stora makt. Detta stycke lyder i originalet som följer: Nach ;dem ungläcklichen Schlachten, mit denen Gott vin den letzstverflossenen Tagen dieses Volk heimgesucht hat, haben wir keine Hoffnung mehr, dass wir den Kampf der Selbstpvertheidigung gegen die grosse Macht der vereinten Österreicher und Russen mit den Aussicht auf Erfolg fortsetzen können.n Läsaren finner att Posttidningen här öfversatt Kossuths ord, in den letztverflossenen Tagen med ppå sista tiderna, i stället för att den ordagranna öfversättningen bör heta under de sistförflutna dagarnar; genom denna förfalskning af proklamationens ordalydelse skulle den al P. T. sedan lätt känna åberopas på följande sätt: Har icke Kossuth sjelf sagt precist detsamma som P. T., nemligen att ungrarnes pdrabbningar de sednare tiderna varit olyckliga, pfastän Aftonbladet förtegat dessa olyckliga ndrabbningar, Men: enligt originalets ordalydelse inses tydligt just hvad Aftonbladet anfört, eller att ungrarne just de sistförflutna dagarne, eller i det afgörande ögonblicket då deras koncentrerings lan skulle v blifvit öfvergifna af kr liga s ligt bottenärligt, eller hur? SEEN — Det har med skäl väckt ett icke ringa uppseende inom den artistiska verlden, synnerligen den yngre delen deraf, att elt ledigt resestipendium på fria konsternas akademis stat blifvit bortgifvet åt bildhuggaren Molin, med förbigående af en af våra bästa yngre talanger i målningskonsten hr Staaff. Motivet för denna disposition har utan tvifvel varit att understödja en inan med utmärkta anlag i sitt fack, som hr Molin skall våra; men felet är att akademien, på hvars utlåtande saken berott, vid tillfället tilåtit sig flere osanningar för att få förklara hr Molin kompetent, då han icke hade uppfylit något af de tre hufvudvilkor som reglementet föreskrifver, nemligen att ej vara 35 år gammal, att hafva studerat vid akademien och att hafva fått akademiens högsta belöning. Akademien har följaktligen med fullt vetande föranledt en uppenbar öfverträdelse af författningen. Sådant är ingalunda bra, och påminner om den gamla frasen: ändamålet helgar