Aftonbladet – 31 augusti 1849, sida 3

Istra dok öfver månget gladt sinne samt ännu djui pare tryckt qvalets törne i mångfaldiga hjertan, der tPidandet valt sin bostad. På hans graf skola icke blott maka, barn och umgängesvänner sörja; bland tde minnesblommor, som kärlek och vänskap der I plantera, skall äfven glittra mången tår, fälld af de Ttalrika nödens och eländets barn, hvilkas qval han hindrat, och som i honom alltid egde en verklig och I verksam vän, ett pålitligt stöd. God make och faIder, trogen och pålitlig vän, frisinnad; redlig och verksam medborgare, utmärkt chirurg och skicklig läkare, var Werner framförallt menniskovän: så I vidt i hans förmäga stod, lemnade han aldrig någon Ilidandets bön ohörd, någon bekymrets tår oaftorkad. Detta kan hvar och en, som hade den lyckan att lnärmare känna honom, vittna; bäst vittna dock derom de otaliga välsignelser, som nu följa hans frigjorda ande på dess återfärd till det godas hemland. Länge och kärt skall hans minne lefva i den ort, der han sjelf i några och trettio år lefvat och verkat. — mc — För ett par år sedan förekom mellan hr kammarjunkaren Emil Key och Barometerns utgifvare en å ömse sidor med mycken hetta förd polemik, hvaruti åtskilliga ganska mustiga personliga beskyllningar å ömse sidor föreföllo. Barometerns utgifvare har nu i anledning af hr Keys såsom bihang till Kalmarposten mot honom riktade pamfletter, vid Kalmar rådhusrätt uttagit en så lydande stämning: Till vällofliga rådhusrätten i Kalmar! På grund af 4 7 mom. samt 3 44 mom. af nu gällande tryckfrihetsförordning begäres laga stämning å hrr Å. F. Wåhlin samt Emil Key, den förre såsom boktryckare och den sistnämnde såsom uppgifven författare till de med tidningen Calmar-Posten år 4847 kringspridda åtta stycken första pamfletterna, som voro ställda till Redaktören af Barometern, dels såsom publicist, dels ock som både publicist och medborgare,. — Emedan nyssbemälta pamfletter, så väl i vissa, synnerligen skarpa ordalag, som ock i hela deras syftning voro samt äro förklenliga och äreröriga, så yrkas å deras författare eller utgifvare det straff, som 44 momentet af 18142 års nu gällande tryckfrihetsförardning bestämmer. — Öppen talan och rättegåpgskostnads-ersättning förbehålles. J. Engström. Barometern tillägger derefter följande tillkännagifvande om meningen och ändamålet med denna stämning: Meningen är ingen annan än den, att få ett preJjudikat; ty om den blifvande juryn, som representerar vår orts medborgerliga rättskänsla, skulle fålla hr Key, så har juryn i och med detsamn.a ogillat allt slikt skrifsätt. Om deremot hr Key frikännes, så har denna ortens medborgerliga rättskipning derigenom förklarat hr Keys skrifsätt för riktigt, och i båda fallen vet man då hvad man för framtiden har att rätta sig efter. Se der den egentliga meningen med denna tryckfrihetsgrocess, som har det egna med sig att ej kunna förloras, enär utgången blir för Barometerns utgifvare lika välkommen, i fall hr Key blir frikänd, som i den händelsen att han blir fälld, ty hvartdera resultatet innebär en uppenbar frikännelse för Barometerns utgifvare, som då väl måste anses ha blifvit orättvisligen fälld i Ringberghska målet, derest hr Key blir frikänd i detta — och Barometaren får ju med detsamma mer än hundrade dagars aflat för framtiden... Om deremot hr Key blir fälld, så får Barometerns utgifvare en älskvärd kamrat i olyckan, och om denne på köpet griper sig an med ett eller par tryckfrihetsåtal mot Barometaren, så få vi än mer alt roa oss med, nu då ingenting nytt spörjes från den stora verlden. —— — Inom den engelska tidningspressen har nyligen visat sig ett fenomån, som, i fall vi ej misstage oss, utgör ett lofvande förebud för de engelska reformsällskapernas bemödanden. För att rätt inse hvaruti detta fenomåen består, är det nödigt att gå något tillbaka till den nu i England pågående 1eformagitationens ursprung. Det är bekant, att konung Wilhelm IV genom den så kallade Whig-ministeren genomdref en parlamentsreform år 1831, då engelska folket, efter Julirevolutionen i Frankrike, häftigt fordrade reduktioner i den andliga och verldsliga aristokratiens tungt herskande välde. Detta skedde genom den s. k. reformbillen, som införde åtskilliga förbättringar och afskar många af de värsta missbruken, hvilka förut voro så vidunderliga, att t. ex. små platser med 2 å 300 invånare, ja till och med fordna köpingar, nat, i följd af gamla privilegier voro mera berättigade att representeras i parlamentet, än sådane stora industriens medelpunkter, som Manchester och Liverpool. Genom samma bill utsträcktes äfven valrätten icke obetydligt. Emellertid utgjorde det redan vid den tiden en stor tvistefråga, huruvida landet vann något väsendtligt genom denna reform. Ett parti påstod motsatsen, i anledning deraf att flera bestämmelser i den gamla författningen bibebållas, hvilka till en stor del tillintetgjorde verkningarne af reformen och lemnade utgången af valen, hvad pluraliteten beträffar, i ari stokratiens händer. En ibland dessa omständigheter är t. ex. den öppna omröstningens bibehållande vid valen, hvarigenom, de stora godsegarne kunna kommendera sina underhafvande att välja efter föreskrift; en annan, att parlamentsledamöterne väljas för den långa tiden af 7 år, 0. s. v. I afseende på dessa sistnämnda och flera dylika punkter, som denl: mera radikala fraktionen ville hafva undanröjda eller förändrade, för att kunna göra reformen till en verklighet, var dock den s. k. Whig-mimsteren och dess parti, som man närmast kunde jemföra med de grå hos oss, obeveklig och förklarade, att de betraktade reformbillen såsom en final measure, en slutlig åtgärd. Emellertid visade sig den första verkan af parlamentsreformen ganska fördelaktig, i det att åtskilliga nyttiga inskränkningar och lättnader gjordes i beskattningen under de första! NORS Ar NS renen Ne Arshad som sedermera blifvit öfvergifna och nedruttj :