Aftonbladet – 31 augusti 1849, sida 2

Den 53:e armekårens infanteri skulle efterfölja kavalleriet i vanliga marcher. Generalmajoren, furst Babutow fick order att med muselmanska kavalleriregementet, jemte uhlanregementet furst Konstantin Nicolajewiczo och 4 kanoner af lätta kavalleriet JE 7 lägra sig vid byn Sepesz, på högra sidan om vägen till Grosswardein, såsom avantgarde till den i Debreczin stående hären. General Czeodajew berättar den 5 Augusti, att han samma dag befinner sig med sin kår i Tarezal, och har för afsigt att följande dag uppbryta till Tokaj. Den 8 Aug. var armåns högqvarter med 2:a infanterikåren, 12:e infanteridivisionen, samt en brigad af lätta kavalleriets 4:e division i Debreczin. Den 3:e infanterikåren, tre regementer af 2:a lätta kavalleriets division marscherade till Grosswardein, som den 8 besattes af avantgardet. Infanteriet skulle förblifva i Grosswardein och kavalleriet förfölja fienden till Tiana; avantgardet framrycka till Nagy-Czalonto, och förutskicka partisankårer för att underhålla kommunikationen med den östliga armån. , Constitutionelle Zeitung, meddelar följande skrifvelse, daterad Wien den 18 Aug.: Den stora tilldragelse, som för närvarande tager all uppmärksamhet i anspråk, är bekant. Görgey har kapitulerat! Detta factum kan ej betviflas. Men jag är i tillfälle att meddela några närmare data, som äro egnade att kasta ett nytt ljus på kapitulationens egentliga karakter. Görgey hade öfvertagit diktaturen, sedan Kossuth nedlagt densamma. Den sista omvexlingen af krigslyckan, och landets belägenhet i följd deraf, som erfordrade en ny politik, hade gjort denna förändring nödvändig... Mellan Görgey och kejserliga regeringen har nu visserligen icke en förlikning i ordets egentliga bemärkelse egt rum. Görgey förklarade att han, i öfverensstämmelse med sin pligt och sitt höga ansvar, måste bjuda handen till en ärofull förlikning (Ausgleichung), emedan han ansåg det ofördelaktigt att fortsätta kriget. Likväl fordrade han garanti, alt Ungern kommer att fortfara såsom sjelfständigt konungarike, samt förkunnandet af amnesti för de österrikiska officerare, hvilka, i det ögonblick då upproret utbröt, blefvo tvungne alt stanna vid den ungerska hären. Båda delarne tillförsäkrades honom af kejsaren. Derefllerv försiggick kapitulationen, och Görgey utfärdade genast befallning till alla ungerska fästningars kapitulation, Ett fördrag mellan Görgey och den österrikiska regeringen existerar således icke; ehuru man ej bör. betvifla att Frans Josefs kejserliga ord måste kunna anses såsom bindande.v Detta står likväl i strid med den förut nämnda omständigheten, att Görgey visat sig särdeles angelägen att gifva sig åt den ryska generalen; om ett slags förlikning; med Frans Josef blifvit aftalad, synes det naturligt att Görgey då bort gifva sig till österrikarne. Vi skola i morgon meddela några högst intressanta och upplysande bref från Kossuth till Bem. ITALIEN. Franska utrikesministern har den 24 dennes till påfven aflåtit en not, hvari han, enligt L.a Presse,, på regeringens vägnar förklarar att general Oudinot har öfverskridit sina instruktioner, då han öfverlemnat sin fullmakt åt kardinalkommissionen, och i synnerhet då han på sätt och vis genom sin tystnad erkänt för lagligt allt hvad denna kommission gjort efter sin tillsättning. Franska regeringen anser sig — beter det vidare — böra underrätta hans helighet, att från detta ögonblick Frankrike och dess representanter i Rom förbehålla sig uppsigten öfver alla regeringens handlingar; att i händelse påfven, hans råd, eller någon af de öfriga intervenerande makterna sätter sig emot detta beslut, hafva Frankrikes representanter order att icke efterfråga deras protester, och att i nödfall använda ockupationsarmeen till att skaffa franska regeringens rättmätiga fordringar gehör. Inqvisitionens verksamhet har ånyo börjats i Rom. D:r Giacinto Achbilli, hvilken under Gregorius XVI hade beklädt ett presterligt embete i Rom, men sedan af öfvertygelse gått öfver till protestantiska läran och arbetat för bibelöfversättningars spridande, har nemligen, på grund af en förmodligen understucken befallning af franska polisprefekten i Rom, blifvit kastad i ett af det heliga kollegiets, hemliga fängelserum, hvarifrån vid detta års början ben och andra lemningar af fordna offer bragtes i dagsljuset. Sannolikt har generalvikarien i Rom, kardinal Patrizi, missbrukat franska prefektens namn till denna skändlighet, som lärer blifva anmäld för franska regeringen. I ett enskildt bref från Rom berättas: Sant Ufligio, S. Angelo och S. Michele äro uppfyllda med fångar. I S. Uffigio äro 30 prester, dem man ännu hvarken beviljat läkare eller bigtfader. De äro alla mycket sjuka. I S. Michele ligga fångarne — 20 till antalet — på bara marken; de veta icke hvarför påfliga kommissionen låtit bäkta dem, ty de balfva aldrig blifvit förhörd. Hvarje dag kommer någon oflicer för att höra deras klagomål, hvar dog bedja de honom om nåd eller inställelse för domstol, och han antecknar hvad de säga, men dervid stannar det. När en annan officer kommer till dem dagen derefter, säger han sig icke veta af att de klagat förut. Under republikanska regimen blefvo några