ämnet, huru folket lefver, hvad de äta och dricka, hvad de kläda sig med, och hurudana deras boningar äro. I Augusta (i Georgien) betalade jag de första två eller tre dagarne, då jag bodde i hotellet Örnen och Phoenix, två dollars om dagen. Detta gick så mycket mindre an för mig, som jag ärnade stanna qvar en längre tid, och jag efterfrågade derföre något enskildt hus, der jag kunde få inackordera mig, nemligen ett sådant som kunde passa för en handtverkare. Det var likväl omöjligt att finna något hederligt ställe, der man kunde få rum och mat för mindre än fem dollars i veckan. Jag inackorderade mig i ett sådant hus, der man förut hade flera kostgängare, neml. skräddare, tunnbindare, polisbetjenter, tio eller tolf personer inalles. För det mesta hade hvar och en sitt särskilda sängrum. Eljest fanns blott ett stort rum, der man åt tillsammans, och som icke var på något sätt elegant. En af de inackorderade var en engelsk skräddaregesäll, sem hade blott en enda rock, då han kom till Amerika för fem år sedan; nu är han i välstånd, och stoltserar med guldur och käpp med silfverknapp; han satt vid ena ändan af bordet, frun i huset vid den andra. Jag har aldrig sett i mitt eget land, bland samma klass af menniskor, ett så skickligt uppförande och så mycken finhet i seder, som här i2kttogs. Till frukosten och aftonmåltiden fick man the och kaffe, till middagen vatten. Vid hvart mål fanns öfverflöd på oxkött, färskt fläsk, rökt skinka, tunga, bröd, pudding, bakelse och gurkor, antingen färska eller salta. Soppa är det sällsynt att finna vid ett amerikanskt bord. Goda knifvar och gafflar, alltid väl rengjorda. Jag anmärkte, att samma form på fat och tallrickar, sem brukas i England, var äfven allmän i Förenta Staterna. Hvar och en stiger upp från bordet, så snart ban har ätit sitt