Aftonbladet – 28 augusti 1849, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Herr Crusenstolpes nyligen utgifna 14:de bref om ställningar och förhållanden har, enligt hvad jag från flere håll förnummit, i vissa afseenden väckt en liflig nyfikenhet hos många af dess läsare, förenad med någon tvekan om äktheten af deri antydde sakförhållanden, ibland hvilka -artikeln om den famösa korrektionsmusiken å Rindön m. m. ådragit sig icke den minsta uppmärksamheten; t. o. m. tidningen Dagl. Allehanda har, bland andra, vid refererandet af samma bref, med anmärkande af-berörde artikel såsom ett af hufvudstyckena derutinnan, röjt tvifvelsmål i nämnde fall. Då likväl hr C:s korta utkast i ämnet ingalunda är öfverdrifvet, anser jag. efter att hafva förskaffat mig tillförlitliga underrättelser om verkliga förhållandet och dervid, hvad här nedan skall visas, funnit att hr C. kunde baft mycket att tillägga, för en pligt att hos redaktionen anhålla om benäget inrymmande i Aftonbladet af nedanstående belysningar, hvilka torde kunna tjena att verificera hr C:s uppgifter och för öfrigt bidraga att skingra de tvifvelsmål, som ännu till äfventyrs kunna hvila öfver dem, samt dessutom medelst publicerandet i tit. tidning, såsom en bland de mest spridda, komma äfven den del af allmänheten tillhanda, som måhända ej studerat ofvanberörde 44:de bref. Förhållanderne vid organiserandet af musikkår af manskap vid kronoarbetsbataljonen å Rindön äro i bufvudsaken fullkomligt öfverensstämmande med de uppgifter 14:de brefvet innehåller, neml. att fanjunkaren Dillström, som, efter det han af bataljonschefen å Rindön, major Edelsvärd, med löfte om och förespegling af förbättrade löneförmåner, förledd att! våren 4846 lemna sin förut sedan 4844 innehafde plats vid kronoarbetskårens soldatklass, eller 4:sta komp., och i följd deraf företagit en kostsam flytt-: ning från Westmanland till Waxholm med sin familj, samt sedermera å Rindön i närmare 3:ne år tjenstgjort och under tiden der, likasom under nyss-; nämnde majors befäl tillförene i Westmanland, inöfvat en musikkår af kronoarbetsmanskap, i hvilket sednare afseende Dillström var skriftligen lofvad ett särskildt arfvode af 50 rdr bko årligen, den 26 Sepmm VA — — —— UA RR KR Ar -— — UN mA mt Mm ot Am HH mm ÅA v-— RR oÅmnd nom In me ff 0 RE pe tember nästlidet år helt oväntadt och utan derom! gjord ansökning, genom en utkommen bataljonser-! dres, förklarades redan den 30 i samma månad skola lemna sin innehafvande tjenst. Om Dillström häri-. genom blef mindre angenämt öfverraskad, då han fann sig, med en talrik familj, så oförmodadt försatt i en brödlös belägenhet, borde han sannolikt bli det: ännu mer, när han, genom det honom meddelade afskedsbetyget, hvilket för öfrigt vitsordade hans ådagalagda nit i tjensten och ett godt uppförande, såg sig vara af chefen för kronoarbetsbataljonen å Rindön afskedad äfven ur krigstjenstenn. Fabnjunkaren Dillström vet ej sjelf att uppge någon annan orsak till berörde hans plötsliga affösande, än den, att när hans utlofvade särskilda arfvode för musikbestyret, utom en af regeringen beviljad gratifikation af 50 rdr banko, skulle utgå af kronoarbetsmanskapets enskilda besparingsfond, naturligt-! vis bildad för ett helt annat ändamål än musikaliska nöjen, han afsade sig all befattning med korrektionsmusiken, för att från sig afböja det rättvisa missnöje, som började göra sig gällande, så väl hos manskapet som en del af det öfriga underofficersbefälet, derigenom han ådrog sig vederbörandes onåd; äfvensom att han, hvilken, i sin egenskap af fahnjunkare vid 10:de kompaniet, hade vård om manskapets beklädnad jemte andra deras ekonomi rörande angelägenbeter, och dessutom, bestridande mathållningen för en del af belälet och sjukbuspatienterna, dervid han, såväl i ena som andra afseendet ofta måste vidkännas ej obetydliga förskotter, icke var i tillfälle längre fortfara att hålla vederbörande AA GÖ 6 — — MD -— Hj —-— — en för deras egen existens synbarligen nödvändig kredit. Att detta kreditsystem varit vidsträckt nog synes deraf, att Dillström vid sitt afskedande hade ett saldo att fordra af 595 rdr 6 sk. 8 rst. bko. Om Dillström vid dylika förhållanden finner sig, såsom nu lär vara fallet, befogad att med vederbörande anställa lämplig vidräkning i officiel väg, lärer ingen kunna honom det förtänka. Detta nu anförda exempel på en verkligt ädel och human välgörenhet, förenad med en sällspord omsorg för underhafvandes bästa, är, tyvärr, långt ifrån att vara det enda af dylik beskaffenhet från samma håll. Flera sådana kunde anföras, men för att ej bli alltför mycket vidlyftig, inskränker jag mig endast till tvenne ytterligare likartade tilldragelser: Telegrafföreståndaren å Waxholms fästning, fahnjunkaren Sandbeck, hvilken i flera år tillika varit anställd såsom redogörare vid kronoarbetsbataljonen derstädes, har rönt en, om möjligt, ännu mera bisarr behandling. I hans sistnämnda egenskap ålåg honom nemligen, såsom det vill synas, absolut ansvarighet för kronoarbetskårens såväl proviantförråder som disponibla kontanta medel. I sednare afseendet tyckes Idock ansvarigheten bafva varit med bataljonschefen i så måtto delad, att både han och redogöraren lärer till den befintliga kassakistan innehaft hvar sin nyckel till olika lås, d. Vv. s. att den ena ej skulle kunna, den andra ovetande, öppna kassakistan. Vare sig nu af ett blindt förtroende till sin förmans karaktär och rättskänsla, eller annorledes, lärer dock Sandbeck låtit majoren hufvudsakligen handhafva kontanterna, öfvertygad att han derföre ej skulle undandraga sig behörig redovisning, när så fordrades; men hvad blef följden häraf? — Vid en af hr generaldirektören Y. Troil sistliden vår anställd undersökning om ställningar och förhållanden vid kronoarbetsbataljonen befanns, bland annat anmärkningsvärdt, en liten lucka i sjelfva kassan, utgörande ett saldo, kassaföreståndarne till last, af cirka 750 rdr bko. — Då nu, som nämndt är, bataljonschefen synes varit ålagd, om ej speciel ansvarighet för kassan, likväl en sorts direkt kontroll deröfver, — en omständighet, hvars hufvudsakliga ändamål man har svårt att gissa, då redogöraren ensam, i sin så beskaffade uppbördsmannaegenskap, för all möjligen uppkommande risk, ställt borgen, tyckes väl all billighet och rättvisa fordrat, att den stränga revisorn undersökt genom hvilkens verkliga förvållande kassan blifvit plundrad, innan han fällde sin inqvisitoriska dom i saken; men detta kom icke ens i fråga, ehuru Ibataljonschefen påtagligen, och hvad han icke sjelf TIkunde förneka, ensam varit plundraren. Sandbeck fick emedlertid dyrt Plikta för sin ädelmodiga confiance för sin förman, då han förklarades genast sin Iredogörarebefattning förlustig och förständigades, vid läfventyr af fästning, att sedn:st inom en timma anskaffa den felande summan ). Nu var Sandbeck så pass krediterad man, att det lyckades honom, utan att kompromettera sine borgesmän, dertill han läfven var för grannlaga, skaffa tillsammans det erIforderliga beloppet och derigenom frälsa sin hotade frihet; men sina penningar har han troligen lika sä-Ikert, som sin nyssberörde befattning, för alltid för,Ilorat, tillika med de särskilda kontanta försträckninIgar, uppgående ungefärligen till ett lika belopp med )Idet nyssnämnda, hvarmed Sandbeck derförutan, af ) Med afseende på lagens utomordentliga stränghet angående redogörares balanser, hvilka, utan afseende på sättet huru de tillkommit, behandlas såsom brottmål och medföra arrest, hade Jikväl hr generaldirektören Troil, såsom oss synes, här intet annat att göra, än hvad som skedde, såvida Ir mo rr Aa ss tf hatala halancaonm Färtrnenda 41ill I 4 j ) ) j S b e å S ä g d S n Dn t i k S I — IN l LIDAR