Aftonbladet – 28 augusti 1849, sida 2

Brannan RAR rn nara nr rr rn RR nr Rn An ten på hela linien ingått; och huru slutligen omedelbart derpå Windisch-Grätz hals öfver hufvud måste afstå befälet åt Welden, hvars första åtgärd var allmän reträtt; huru Wohlgemuth som skulle reparera Weldens klena operationer blef totalt slagen; huru Komorn undsattes och belägringsartilleriet föll i den segrande Görgeys händer?? Men huru framställdes väl alla dessa händelser, hela detta fälttåg af Posttidningen? Hurudan rättvisa gjorde hon då ungerska armeernas generaler? Och Bem sedan! Huru utmålades ej denne ridderliga fältherre såsom en stråtröfvarhöfding utan ära och samvete? Huru redogjorde väl Posttidningen för hans ärofulla fälttåg i Siebenbärgen? Visste man derom genom P. T. annat än segrar för ryssar och österrikare ända till dess de voro jagade utom landets gränser? Men Bem har nu blifvit slagen vid Grossscheuern och dermed äro hans Jagrar expedierade. Men om än P. T:s minne är klent, måste hon likväl ej redan kunna hafva glömt Görgeys sednaste lysande operation vid Waitzen? Huru har väl denna affär framställts af P. T.? Sjelfva ,Tiden Par ju till och med erkännt, att endast denna manöver berättigar Görgey till ett utmärkt fältherrenamn. Men enligt -Posttidningens redogörelse har Görgey ,smugit sig igenom och lyckats komma undan, min bans här blifvit alldeles skingrad, så att han blott ägde 5000 ryttare i behåll, med hvilka han irrade i bergstrakterna, förföljd af ryska generalerna Grabbe och Sacken. Men huru stämma väl dessa berättelser öfverens med gårdagens underrättelse, all Görgey med hela sin arme, 30—40,000 man, den 13 Augusti sträckt vapen vid Vilagos?! Kan väl Posttidningen önska sig en mera slående dementi åt sina egna berättelser om Görgey och hans här? Den slagne, tillintetgjorde, ur råttfällan vid Waitzen bortsmygande Görgey, som den 28 stod vid Miskolez, har, trots hela den ryska hufvudarmeen under Paskiewitsch och Rädiger besatt Debreczin och Grosswardein samt ockuperat hela denna trakt, trots Bems nederlag vid Gross-Scheuern, som medförde den förändring, att Görgey fann ryska förposter vid Siebenbärgens gräns der han väntat sig finna Bems arm, i trots slutligen af ryssarnes ansträngningar att hindra hans operationer, lyckats besegra alla hinder, gäckat alla fiendens försök att afskära honom, och inträffat, efter en marsch från Theiss långs åt Siebenbärgska gränsen, med en armå af 40,000 man och 80 kanoner, till Vilagos, beläget helt nära Arad i nordvestlig riktning. Hvem är det här som får dementi, om icke Posttidningen, som så menlöst kolporterat Wienerhistorierna om Görgeys bortsmygande bakom dimmorna af Theiss? Af ett i dagens blad intaget cirkulär till ungerska generalerna, utfärdadt af Kossuth den 20 Juni, inhemtas att ungerska fältherrarna icke haft för ursprunglig plan att leverera några afgörande slagtningar. Det var isynnerhet på undvikandet deraf som man byggde boppet att ungrarne skulle kunna hålla sig mot de allierade till regntidens inbrytande, då magyarerna, i naturhindren för stora armåers operationer, fått en kraftig bundsförvandt. Af denna plan förklaras den under Dembinskys högsta ledning stående ungerska södra Theissarmens planmessiga tillbakavikande från Keskemet, Szolnok och Szegedin, utan att med Haynau inlåta sig i någon hufvudaffär. Såsom man nu erfar var det ungrarnas plan att vid Arad koncentrera Ungerns alla stridskrafter. Böm från Siebenbärgen, Görgey från norra Theisstrakten, Dembinsky från Szegedin och Szolnok, samt Perczel och Vetter från södra Theisstrakten och Donau skulle alla stöta tillsammans i det inre af landet mellan Theiss och Siebenbärgen med fästningen Arad till centralpunkt. Detta förklarar det ringa motstånd Haynau rönt på sin marsch från Pesth och visar äfven den rätta halten af de förra segerbulletinerna från österrikiska högqvarteret. Hvem måste t. ex. icke med förundran inhemta Haynaus rapport af den 3 Augusti om slaget vid Szöreg, der österrikarne, efter att hafva slagits från kl. 4 på eftermidddagen till solnedgången, och stormat fiendens alla skansar, som försvarades af 30,000 man med 40 å 50 kanoner, likväl blott förlorade 15 döda cch 95 sårade?! Det var i anledning af denna uppbyggliga rapport, intagen i A. B. för den 25, som P. T. förebrådde oss att hafva refererat partiskt. Vi hade blott i korthet vämnt, att Haynau gått öfver Theiss och besatt Uj-Szegedin. Men hela denna Haynaus bragd reducerar sig till att, efter ett tappert motstånd af Dembinskys arriergarde, som blott fått order att uppebålla fienden, besätta Uj-Szegedin och Szöreg. Den såsom skingrad och flyende omtalta ungerska armån har likväl sedan vid Temeswar levererat Haynau en träffning, hvarvid den blifvit slagen. Hvad som kunnat förmå de ungerska generalerna att före föreningen inlåta sig i afgörande affärer, är ärnu obekant. Bem säges icke kunnat undgå batalj, emedan han upphanns af Läder; huruvida detsamma möjligen varit fallet med Dembinsky, torde nästa post komma att upplysa. Hade Dembinsky, Görgey, Bem och Perczel, såsom planen var, lyckligt verkställt sin förening, så hade Ungrarne med denna imposanta armå kunnat hoppas framgång, genom att först angripa den i sådant fall vida underlägsna Haynau, samt efter att hafva besegrat honom, erbjuda Paskiewitsch spetsen. Att planens utförande misslyckats, bevisar ej, såsom Posttidningen vill låta påskina, att Ungrarnes undergång redan på förhand varit gifven. —— .— Östgötha Correspondenten berättar följande händelse, som -skall väckt uppseende i Linköping: En extra promemoria. Måndagen den 6 dennes på morgonen ankom till t. f. generalbefälhafvaren, hr generalmajor Boij, exltra-post från Christiania med färdighållningsordres