Aftonbladet – 27 augusti 1849, sida 3

Hatten på sned, Med besked Gubbarne äta och dricka i fred. Sedan man ändtligen slutat kalasa, Hala sig pojkar till flickorna fram, Börja helt ledigt och djerft med dem rasaz, EN Hör bara! hviskningar, lekar och glam) f :. Kammar ur lossnade flätorna falla) Ner uti gräset: nu leta de alla: Kyssar allt flerj Gossen ger Flickan, som bråkar och vredgas och — ler. Gubbarne lyssna och se på hvarandra, Skratta vid kruset och vända sig bort, Låtsa bli onda och börja att klandra Leken och bråket, när hvilan är kort. Längta ock sjelfva att iura begärligt; Derför de banna och ropa förfärligt: Lagen er dän! Utan skrän Gossarne somna i flickornas knän. Angen, den liknar ett fält, der med dunder Drabbningen rasat i härjande fart. Alla nu sofva så godt, men derunder Vakar den äldste; han väcker dem snart; Sitter en stund emot trädet och nickar, Klår sig i håret och kring sig han blickar: Lagen er opp! Hurtigt hopp! Arbetet börjen med lidande lopp. Borta vid hagen, der fänaden betar, Der, dit din blick väl med svårighet når, Åter du märker en flock, som arbetar, Lassavde på hvad som fälldes i går. Qvinnorna möda sig, raska och viga, Karlar på vålmarna trampande stiga. Ladan här står, Och dit går Rikliga vinningen år ifrån år. Oxarna, feta och pustande, röra Breda och tornade lassen åstad. Kuskarne ligga på magen och köra Moakligt och tungt uppå ängen i rad. Skratta och prata så gladt med hvarandra, Döma om lassen, till egaren vandra: Ladan förmår Ej i år Rymma den bergningen, husbonden får,. Egaren sjelf från den dansande hästen Nickar åt folket och gläds i sin själ, Tittar i ladan, på lassen, på resten, Menar att laggåln ej svälter ihjäl. Röker sin pipa och gnolar en visa, Börjar att himmelens godhet beprisa, Blickar derpå Mot det blä, Ger öfver laget en sup eller två. Bergningen slutar, och solen försvinner; Delade skarorna samlas dervid. Månen i blånande skyarne brinner Genom den vänliga skymningens frid. Aftonen bjuder till hvilan och sängen; Trötta de lemna den bergade ängen. Gladt under sång Vägen lång Vandra de hemåt med skyndande gång. Sylvester. sn se RR TR -FR—R— ...n i