Aftonbladet – 27 augusti 1849, sida 3

BLANDADE ÄMNER (Insändt.) HÖBERGNINGEN. Brådska, du sol! men du tar ej på sängen Dem, som till slåtter bestämma sin dag. Lyste af morgonens rodnad, till ängen Skarorna vandra i sjungande lag. Gummor, i hattar med stupande skärmar, Flickor, i linntygets snöhvita ärmar, Framföre gå: Två och två; Manfolk i talrika leder derpå. Fåglarna qvittra, och bäckarna sorla, Skaparen väcker sin slumrande verld. Fänaden bölar, och källorna porla, Solen begynner sin lysande färd. Lifvet i hågen och pulsarna spritter, Skördmannen, gäckad af flickornas qvitter, Hinner sitt mål: Stark och bål, Hurtigt han svänger sitt skärande stål. Arbetet lider. För liarne dignar Gräset, det friska och frodiga, ner. Skördaren gläds i sin själ och välsignar Ymniga grödan, som himmelen ger. Flickorna, bredande gräset i solen, Språka med vinden, som leker med kjolen; Knyta ibland Strumpeband, Gnabbas med harfven, de föra i hand. Kastas nu ormen, den liarne fatta: Spräcklig mot solen nu glänser hans ring: Qvinnorna skrika; och karlarne skratta, Slungande stackaren laget omkring. Tvenne der skalkas i älskog och sqvaller; Ormen för fötterna plötsligen faller: Tärnan, helt blek, Slår på lek Gossen, som skrattade just då hon skrek. Längtar nu magen till gudslån, och önska Tröttade lemmarne hvila en stund, Slår man sig neder i skugga och grönska, Sluter kring korgen cen liggande rund. Byttor och kakor i gräset planteras, Maten på näfvarnas brickor serveras.