Aftonbladet – 22 augusti 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin den 42 Augusti. Våra riksständers tredje möte har nyss börjat, och ehuru man i närvarande ögonblick ej kan säga någonting tillförlitligt om partiernas ställning och styrka, så är likväl så mycket visst, att denna riksförsamling blir en verklig chambre introuvable, som i bästa fallet bjuder tjenstvilligt sin hand åt sken-konstiiutionalismen och ministeren Brandenburg-Mauteuffel, men som lika lätt kan förena siz med ultra-reaktionen, och hjelpa den att kasta den nuvarande ministeren öfver bord, så snart den får säker kunskap om hofpartiets verk!isa syften och åsigter. Bland denna minister är hr von Manteuffel den för ultra-reaktionen obeqvämaste ledamoten; ty oaktadt han par excellence är både aristokrat och byråkrat, så hyser han ändå hårdnackadt vissa konstitutionella griller. Väl vill han icke gerna afstå någonting väsendtligt i grundlagen af den 5 December, aldraminst artiklarne 105. 103 och 110, mot hvilka de liberalas ansr desvis äro riktade: men å andra sidan v ändå bibehålla så mycket som kan bibebållas, och icke återgå till de fordna provincia!ständernas ståndpunkt. Hos den äkta fullblodsreaktionen anses hr von Manteuffel, i följd häraf, som en halfröd republikan: närvarande blinda partistrid sammanvräker nemligen i samma hög allt, som har minsta sken al opposition emot de ursinniga så kallade patrioterna af den svart-hvita fanan. Deremot är ingen till den grad deras man, som grefve Erandenburg, hofpartiets lätthandterligaste verktyg. Han är i alla afseenden hvad man på hvardagsspråk kallar en from och beskedlig karl. Hvad hans förmän befalla, det lyder han, lika punktligt som hvar och en god soldat; och likaså hvad som beordras af hans fru, en förtrogen ungdomsväninna af ryska kejsarinnan; men om sina förbindelser och befogenheter såsom konstitutionell konseljpresident har han högst förvirrade begrepp. Grefve Brandenburg är hofpartiets ideal; och skulle händelserna föranleda en ministerförändring, — d. v. s. att den fraktion inom konseljen, som önskar upprätthålla Grundlagen af den 5 December, om än med modifikationer, icke förmår upprätthålla sig sjelf, — så kommer grefve Brandenburg i alla fall att stanna qvar sjelf, och har då blott att göra gemensam sak med hrr Bodelschwing, Bonin, Eichmann och de andra männen af 1847 års system. I valen till Andra Kammaren, den 17 Juli, leltogo på sin höjd en fjerdedel af valmännen, — alla reaktionens försök att bemantla dessa vals egenskap af minoritetens, blefvo fruktlösa, — och det demokratiska partiet har härigenom illräckligt ådagalagt sig vara samhällets majoitet. Emedlertid är detta dess steg, att afvålla sig från valen, ett förtviflans steg, som an leda till en olycklig utgång, så framt icke illfälligheter af vigt förekomma det. Väl unde det demokratiska partiet ej deltaga i ralen, utan att med detsamma godkänna re;eringens befogenhet till de våldsgerningar den ——— nr 6