Aftonbladet – 17 augusti 1849, sida 3

(OK. 1.) e BLANDADE ÄMNIER: GREFVINNAN AF LANDSFELD (Lola Montez), som nvligen gifte sig i London med en officer vid lifgardet till häst, mr Heald, blef den 6 dennes inställd för polisdomstolen vid Marlboroughstreet, der ett långt förbör hölls med henne. Hon är nemhligen af sin mans slägt anklagad för tvegifte. Såsom kärande uppträdde en tant till mr Heald, af samma namn som han. Enligt grefvinnans egen utsago är hon icke Andalusiska, såsom hon förut inbillat verlden, utan Irländska och heter Eliza Rose Hannah James, samt har blifvit gift i Irland år 1837 med den ännu lefvande kapten James vid 21 bengaliska infanteriregementet, hvilken hon följde till Ostindien. Derifrån återreste hon till Europa med en sjökapten. Grefvinnan Landsfeld påstår, att hon blifvit skiljd från James genom en resolution af Ofverhuset. Mr Heald, med hvilken hon nu är gift, har intill sin myndighetsålder, som började den 21 sistl. Januari, stått under sin tants förmynderskap; hans förmögenhet lemnar 6— 7000 renta om året. Bland vwittnena var en sekreterare vid konsistorialdomstolen, som företedde ett utslag af December 1842, enligt hvilket hr och fru James endast äro skiljda till säng och säte, så att ingendera parten får ingå nytt äktenskap under den andras lifstid; vidare en skrifvare hos ostindiska kompaniet, bvilken intygade att kapten James lefde ännu den 13 Juni detta år; kyrkobetjenten, som intygade grefvinnans vigsel med mr Heald, den 19 sistl. Juli; vidare en polistjensteman, som på morgonen hade arresterat grefvinnan och sagt, att hennes äktenskap med kapten James hade blifvit upplöst af Ofverhuset, i lord Broughams närvaro, på den grund, att ena parten hade nyttjat falskt namn vid vigseln; och slutligen den sjökaptenen, åt hvilken kapten James hade år 1847 lemnat sin hustru att föras till England. Målets bandläggning blef uppskjuten 8 dagar och grefvinnan ställd på fri fot, mot borgen af 1000 . — WISBY FORNLEMNINGAR. I det praktfulla, af en särskild vetenskaplig ktommission ombesörjda fransyska verket: Voyages en Scandinavie, en Lapponie, au Spitsberg et aux Fereue, publies par ordres du Roi Louis Philippe, 80 häften med 546 planscher i stor folio — hvarje häftes boklådspris är omkring 6 rdr bko — samt text i 20 oktafband), förekomma i 55:te och 57:de häftet 7 taflor af Wisby, nemligen: Norra delen af stadsmuren, utifrån — ett torn af samma mur — det inre af Helige-Ands-kyrkan — af S:t Clemens — af S:t Catharina — af S:t Lars — och en vy från norra delen af Kyrkberget. I artistiskt hänseende kunde dessa af Mayer ritade taflor kanske täfla med hvad i den vägen finnes ypperst, ehuru det af en och annan fantasi tydligen synes, att de icke blifvit här på stället fullbordade. Af de under den vidsträckta resan besökta orter har ingen lemnat stoff till så många taflor, som Hansestaden på Gottland, och ändå har man anledning att tro, det ännu flera Wisbyvyer i de följande häftena komma att visa sig. — Emedlertid kan det sägas, att genom denna publikation Wisby ruiner för första gången, i följd af en utländsk konungs kärlek för norden, blifvit presenterade i den stora verlden. — En fransk tidnings korrespondent från Ungern beskrifver de ryska soldaternas diet i följande, föga afundsvärda målning: Ryska soldatens förnämsta födoämne kallas sucharek, och består af ett slags svart bröd, torkadt i ugn, hvilket soldaten stöter sönder och förvarar i sin säck, för att nyttja då han icke får något annat. Detta brödpulver får, under det säcken emellanåt begagnas till hufvudgärd, en viss mindre behaglig lukt. Det blötes sedan i vatten och ett slags gröt göres deraf när det skall förtäras. Den fransyska tidningen korsar sig öfver denna slags föda, hvari den finner en ny anledning för fransmännen att fly kossackeriet. : — En fransk tidning berättar följande: Ett fruntimmer af förnämt och ståtligt utseende, som kallade sig grefvinna af Wittembach, hade på en tid besökt flera barnmorskor och bedt dem mot hederlig vedergällning skaffa sig ett nyfödt barn. Slutligen fick polisen slag på henne, och anställde undersökning. Då en polisagent fann henne på hoellet Lion dArgent, fann han äfven ett nyfödt barn, som hon förskaffat sig. Den unga damen syntes äfven vara i grossesse, och nära förlossningstiden. Poissgenten fann hennes ifver att få et främmande barn så mycket mera besynnerlig och fortsatte sin undersökning. Han fann snart att grossessen var åtsad och upptäckte äfven ett bref bland hennes papper, som upplyste hela komedien. Vår grefvinna, som helt simpelt var en mamsell eller jungfru König var född af jordbrukare nära Wittembach i Schweiz och hade till älskare en rik man i trakten, som hon ville fästa närmare vid sig genom attlåtsa vara moder. Hon hade derföre begifvit sig till Pais för att skaffa sig ett barn och hade verkligen Belleville funnit en qvinna, som sålt sitt späda varn för — 3 francs! (eller ungefär 4 rår 24 sk. rgs) Jon blef arresterad. — Engelska tidningen Punch, ett blad af skämtsamt innehåll, har i ett af sina sednaste häfLen meddelat en gravyr, som med älseende på ögonblickets omständigheter gjort stor furore bland engelska publiken och i salongerna. Denna tafla föreställer påfven Pius IX, som, klädd i sin påfliga skrud och med en mine af välsignande känslofullhet, är sysselsatt att antända en 48-pundig kanon, som är riktad emot hans kära barn i den eviga staden. På en rad, som går parallellt med kanonens riltning, läser man följande ord, som utgå ur den heige fadrens mun: )Par sit vahisenum (Gud vare