Aftonbladet – 16 augusti 1849, sida 3

REVY AF TIDNINGARNE. Aftonpostens Winterbladsman är synnerlige! Tbedröfvad öfver befordringsmålet vid Göth artilleri, som blifvit ett föremål för offentlig Iheten genom hr kapten Zachrissons skrift, tryck .Ji Götheborgs Handelstidning. Det går så lång Jatt Winterbladsmannen talar om skandalen vic IGötha artilleri och ser deri en af de bedröf jligaste företeelser, som den nuv. regeringen annaler hafva att uppvisan, och som skal skada henne mera än något annat. ,Det är tillägger han, som hennes uppriktiga vänner I vi säga det ). Artikeln innehåller äfven några andra re. flexioner, i hvilka hvar och en lärer instämma i afseende på hufvudsaken; men derjemte förekomma tillika åtskilliga egenheter i fram. ställningssättet, som det kan förtjena att serskildt taga vara på, såsom betydelsefulla i afseende på Aftonpostens nuvarande position. Sålunda heter det i Aftonposten: Hvad allmänheten ofelbart först anmärker är, att kap. ten Z. kan föra ett batteri lika väl eller lika illa, antingen han varit i reformsällskapet eller vicke; och att han derföre icke vill föra det lika bra emot rikets fiender och öfverallt. hvar dess tjenst (om förlåtelse: tjänst heter det, enligt A. P:s stafningssätt) erfordras (erfordrar ?), det tror ingen. Tillåtes oss härvid en liten anmärkning, så är det den, att det innersta af frågan väl icke lärer kunna bestå deri, huruvida hr Z:s delta. gande i ett reformsällskap skulle göra honom mer eller mindre skicklig eller villig att föra ett batteri; derpå hafva vederbörande sannolikt icke ens tänkt. Det som väckt det stora uppseendet vid detta tillfälle är väl egentligen den omständigheten, att publiken fått höra berättas om ett yttrande af Konungen, som i fall det får tagas för autentikt, skulle på ett bestämdt sätt tillkännagifva, huru Hans Maj:t anser en oflicers ställning i afseende på deltagande i politiska rättigheter. Vidare heter det i Aftonposten: Med allt hvad vi för vår del kunnat hafva att anmärka mot reformsällskaperna och deras sednaste beteenden, hafva vi dock aldrig misstänkt deras ledamöter för någon benägenhet att öfvergifva fäderneslandets sak, om det skulle gälla alt med vapen försvara henne.n . År det möjligt? Hvilken storsintbet ligger ej i denna Aftonpostens goda tanka om reformsällskapernas medlemmar, att de icke möjligen kunna blifva förrädare? Och månne icke en adress borde i sällskapernas nästblifvande ses—— ) Det är skada att artikelförfattaren icke här närmare påpekat, i hvilka omständigheter af hela denna historia han anser skandalen egentligen ligga. Vi. hafva hört omtalas personer, som tycka, att att det icke precist hade betydt något om hr kapten Zachrisson blifvit förbigången för det han dristat bevista reformsällskapets öfverläggpingar; men att ett sådant motif på ett eller annat sätt skulle komma till offentlighet, deri finna de det skandalösa. I dessas ögon — deras, som rätt kultivera den militära hicrarkiens mysterier, är det följakt-: ligen ingen annan än hr Zachrisson, mot hvilken de utgjuta sin harm. Detta påminner å ena sidan om den gamla jesuitregeln: Licilum est omne donee caveatur ne fiat scandalum; och å den andra om den fransyska regeln af ungefär samma: skrot och korn: obeir, mourir et se taire — det ena till de maktegandes tjenst, det andra till efterrättelse för dem som styras. Så har emedlertid Aftonpostens mening visst icke varit: han har med skandalen säkert förstått sjelfva saken med dess omständigheter.