Aftonbladet – 15 augusti 1849, sida 3

INTE TATT TRIGTL OEMT UTV På OTUR TAVRAT Ulv DACUG NJVIETEAR fartyget. (L. n. T.) BLANDADE ÄMNEN. ARTHUR GÖRGEY. Arthur Görgey, öfvergeneral i ungerska armeen, föddes år 14816 i Zips, vid sydliga sluttningen af Karpaterna i närheten af den tyska staden Kesmark, der han såsom gosse erhöll den första undervisningen. Han härstammar från en gammal Magyarfamilj, som vid den romantiska Hernau hade sina besittningar, hvilka vid Arthurs födelse voro i en af hans farbröders händer. Hans hela uppfostran var från barndomen helt och hållet tysk; endast på sin farbroders gods lärde och talade gossen magyariska. Sedermera kom han till Pressburg, der han företrädesvis egnade sig åt studiet af naturvetenskaperna, mineralogi, botanik, fysik. Riksdagarne, hvilka höllos der, togo derjemte hans uppmärksamhet i hög grad i anspråk och redan den tiden svärmade han för Kossuth. På sin farbroders föranledande måste han i Tulu besöka pionierskolan, der han företrädesvis sysselsatte sig med matematik och kemi. Derifrån kom han till Wien såsom husarlöjtnant och blef upptagen i det ungerska nobelgardet. . Han var en af de vackraste officerare i kejsarestaden och såsom sådan alla damers favorit, dock behagade honom icke länge garnisonslifvet. Han nedlade åter sabeln och begaf sig till Prag för att ånyo egna sig åt studierna, särdeles af kemien, i hvilken han äfven gjorde några icke ovigtiga upptäckter. Också i Prag var han allmänt bekant såsom den sköne Ungrarem; erkehertig Stephan intresserade sig lifligt för honom, och Görgey öfvertog ledningen af en storartad fabrik. Men äfven der qvarblef han ej länge, ty han begaf sig snart med sin unga fru, som varit guvernant i ett adligt hus, tillbaka till sin farbrors gods. Vid uttrottet af Marsrevolutionen finna vi honom i Pesth bland rörelsens ledare. Erkehertig Stephan utnämnde honom till ryttmästare i ett husarregemente, för att bekämpa Servierna och Raizerna vid nedra Donau, Snart befordrades han till öfverste, och då armen organiserades bakom Theiss, utnämnde honom krigsministern till general. Hans sednare bedrifter äro verldsbekanta. Görgey är en af de skönaste hjeltegestalter man någonsin kan skåda. Ehuru general, bär han nästan ständigt blott en enkel majorsuniform, som kläder hans härdade välproportionerade kropp förträffligt. Icke fyllest 33 år gammal, befinner han sig i blomman af sin fulla manliga kraft och uthärdar med en beundransvärd lätthet alla krigets mödor och besvärligheter, både som fältherre och soldat. Hans ansigte är uttrycksfullt och ädelt bildadt, hans öga klart och genomträngande, fullt af eld och mildhet. Soldaterne afguda honom, emedan han är rättvis och ädelmodig; men frukta honom på samma gång, emedan han är oblidkelig sträng mot hvar och en, som fördristar sig att begå brott emot disciplinen. Sitt hår bär han kortklippt, hviket förträffligt passar till bans solbrända och väderbitna, djerfhet och mod förrådande anletsdrag. Sällan ser man honom, hvarken inom eller utom hus nyttja tschakå, utan blott en lätt släpmössa. Ständigt och jemt har han något att utarbeta, något att ordna. Ganska ofta händer att han icke på hela fjorton dagarne får taga kläderne af kroppen; är det på något sätt möjligt, så byter han dock gerna hvarje morgon om linne. Hans sömn varar blott 2 å 3 timmar, ofta blott på en simpel fältstol, eller något annat dylikt. Skulle något under hans korta sömn inträffa och man väcker honom, så är ban genast, munter och stärkt, åter på benen, beredd att uthärda de mest rastlösa mödor och ansträngningar. — Så är denne utomordentlige man beskaffad, på spetsen af hvars svärd Ungerns öde till en icke ringa del beror. Den köld, det lugn och den rådighet, han i de mest farliga lägen städse ådagalägger, äro oförlikneliga. Om ock alla omkring honom darra af fruktan eller hopp, kan man icke i hans anletsdrag, eller öfriga beteenden, läsa ens en svag skymt af sinnesrörelse. Han är i detta fall det 49:de äårhundradets Washington. Huruvida han äfven i andra fall kan blifva sitt lands Washington, är en fråga, som det är en icke aflägsen framtid förbehållet aut besvara. Måtte den göra det så, som det oändligt stora flertalet af den civiliserade verldens innebyggare af hjerta och själ önska! (L. W.) — EN NY LUFTBALLONGRESA AF GREFN. Cen 22 Juli om aftonen blefvo i London några hundrade personer, som oaktadt den missgynnande väderleken samlats i Vauxhallsträdgården för att åskåda den så kallade Nassau-ballongens uppstigning, jemte en ansenlig myckenhet andra utanför trädgården vas rande personer, hvilka afbidat ballongens uppgång, en stund hållna i ängslig ovisshet om icke mindre än 44 menniskors lif, hvilka åtföljt den ofantliga machinen. Klockan 7, när ballongen var tillt äckligt fylld, steg den åldrige luftseglaren Charles Green jemte sin hustru samt några slägtingar och vänner i gondolen, hvarefter tågen lossades och ballongen uppsteg i luften med allsköns stillhet, så att uppstigningen ansågs ganska vacker och lyckad. Ballongen gick framåt i nordostlig kurs, men man fann snart, att den nedsteg så hastigt, att man allmänt trodde, det en betydlig gasförlust måste hafva egt rum, och att en svår olycka var oundviklig. När Green, som satt i gondolen, märkte den ytterliga faran, begynfe han att uttömma sandpåsarne eller ballasten med största möjliga skyndsamhet, men äfven detta hindrade icke ballongens gradvisa sjunkning. Under dess färd öfver S:t Georgs-vägen, nära Westsquare, blef det för tusentals åskådare en obehaglig visshet, att ballongen måste komma i beröring med någon af byggnaderna, och snart slog den mot taket af husen JM. 94.och 95 på norra sidan af Londonsvägen och blott ett hus aflägset från det fordna romersk-katholska kapellet. Gondolen, hvyari sju af luftseglarne tagit sin plats, slog mot framsidan af huset. med betydlig styrka, så att tre af de personer, som: stodo på ringen, kastades fram på taket, som lyckligtvis var platt; men den fjerde höll sig fast i -ballongens nätverk. Då machinen sålunda SEEN ONES ETEN