Aftonbladet – 14 augusti 1849, sida 2

gar af ammunition, lifsmedel, penningar, depescher och underrättelser icke mer äro möjliga på denna väg. Har det vidare, såsom sednaste underrättelser gifva vid handen, lyckats Görgey att besätta, Dukla-Kaschauvägen, så stå de allierade härarne totalt afskurna i det inre af Ungern, midt ibland en fiendtlig befolkning, i osunda trakter, kringsvärmade af fiendtliga kårer, och hvarje ögonblick hotade af anfall från ungerska hufvudarmen. I Wien insåg man derföre ganska väl den omätliga vigten af Raabs besättande. En fruktansvärd spänning rådde den 4 om aftonen, då de första ilbuden ankommo med den öfverraskande underrättelsen. I början tviflade man derpå; men då plötsligt hela Wiens besättning ännu samma natt fick order att aftåga och kl. 3 på morgonen 3 bataljoner utryckte, var all ovisshet häfd. Under loppet af dagen ingingo flera kurirer, som ilade till krigsministerns hotell, der talrika grupper, med spänd väntan, afvaktade hvad komma skulle. Kurirerna kommo från cerneringskåren utanför Komorn och påkallade skyndsam undsättning af kavalleri, i annat fall vore cerneringskåren förlorad. Men i Wien hade man intet kavalleri att disponera; de hjelpsökande fingo till svar att man så skyndsamt som möjligt skulle sända ryskt kavalleri till Komorn. Men ryssarne stå vid Theiss, eller, såsom ,Wiener-Zeitung) härom dager triumferande berättade, bakom Theissflodens diimmor,, och innan dessa kunna anlända torde hjelpen komma för sent. Rörande general Bems inbrytande i Moidau berättas följande af en korrespondent till Deutsche Zeitung: ,Bref från Jassy berätta att, utom de redan förut från Siebenbärgen ankomne 3000 Szekler nu, äfven polacken Beöm inmarscherat i Moldau med en regulier armå af omkring 10,000 man. Förvirringen häröfver är oerhörd och hvarje ögonblick väntas Magyarerna utanför Jassy, som så mycket mindre kan göra något motstånd då den ryska garnisonen är reducerad till 100 man invalider och hela ryssarnes styrka i Moldau och Wallachiet knappast uppgår till 10,000 man, samt innevånarne i furstendömena onekligen hysa starka sympathier för Ungrarna. Denna djerfva och kraftfulla härförares infall i Moldau kan hafva flera ändamåls vinnande till afsigt, och torde svårligen kunna, efter Wienertidningarnes uppgifter, anses såsom en flykt, så mycket mindre då general Liders och Clam-Gallas kårer äro allt för svaga, och hafva vunnit alltför ringa fördelar i Siebenbärgen, för att nödga en så skicklig motståndare att nästan utan motstånd lemna detta österns starka fäste, somm med sina otaliga bergpass, och afgrunder mellan klipporna, erbjuder den fastaste ställning mot en åttadubbelt öf.verlägsen fiende. Vida sannolikare är det att Bem, genom denna diversion, (hvarvid han så mycket mindre hotas af någon fara, som han redan långt förut med klokt förutseende inledt ett godt förstånd med de turkiska befälhafvarne, samt har att påräkna innebyggarnes sympatier och på längre tid ej behöfva frukta alt komma mellan tvenne eldar i anseende till den svaga ryska besättningen i landet, hvarvid i alla händelser Szeklerbergen skulle erbjuda honom tillfälle till en säker reträtt;) har för ändamål att revoltera Furstendömena, eller åtminstone genom värfning förstora sin här och skaffa sig ny tillgång af vapen och ammunition. Efter omständigheterna kan han sedan med sina friska trupper till och med göra ett ströftåg till sjelfva Ryssland för att försöka åstadkomma en polsk resning. Eller ock kan han öfver det redan i fullt uppror varande Bukovina infalla i Galizien. Korteligen Bem har så många changer för sig, att denna diversion måhända blir af de betänkligaste följder för de kejserliga. Man kan härvid ej glömma att Bem flerfaldiga gånger med en ringa stam bildat starka kårer just genom dylika fabelaktiga tåg, och att han sannolikt äfven denna gång har en dylik organisering al en ny häri syfte. Wicenerbladet Lloyd har en korrespondens från Pesth af den 2 dennes, hvaruti berättas att en till nämnde stad ankommen kurir, som skulle afgå ull Paskiewitsch, icke kunde få upplysning om hvar det ryska högqvarteret var till finnandes, och att han deiföre på vinst och förlust begaf sig till Miskolez. Samma korrespondent berättar att rykte gick om en af Görgey vunnen betydlig seger öfver ryssarna, samt att Haynau buflvit slagen vid HKis-Telck och tillbakaslagen till Kecskemet. Säkert är alt en blodig och kårdnackad drabbning ägt rum vid Kis-Telek, och de ministeriella bladens berättelser om att Magyarerna dragit sig tillbaka utan svärdsslag, på den för dem mest gynnsamma stridsplats, kunna med säkerhet antagas för falska. — Likaledes skall en hufvudaffär passerat mellan Dembinski och Ryssarna vid Szolnok, hvars resultat ej var kändt. — Haynaus trupper skola, enligt Lloyds korrespondens, lida utomordentligt af den ofantliga hettan på stepperna och den stora vattenbristen, emedan Magyarerna ödelagt alla brunnar, så att österrikarne måste dricka det medförda ljumma vattnet, blandadt med ettika. Kossuths tidning Közlönys gifver följande korta underrättelse om magyarernas utsigter: Szegeny hazånk mentve van! (Vårl arma fädernesland är räddadt!) Detta såsom motsats till det förra fältropet: Fäderneslandet är i faral Samma blad uppgifver, att Ungrarna vid Temesvars eröfring gjort ett byte af 80,000 vapenpersedlar, samt guld och silfver till ett värde af 2 millioner gyllen. Lloyd berättar att ungerska riksdagen i Szegedin, efter att hafva ålertagit dekretet om republikens införande, råkat i villrådighet antingen man skulle välja en Coburgare eller en österrikisk erkehertig, till konung af Ungern. TRE EISATPSAA VE