Aftonbladet – 13 augusti 1849, sida 3

d (Insändt.) Hos Red. af Aftonbladet anhåller insändaren att få göra några anmärkningar vid de af hr öfverstelöjtnant Hazelius i onsdagsbladet afgifne Upplysningar, i kompetensfrågan rörande öfverdirektörsembetet vid landtmäteriet. Ins. skall ej upptaga tid och utrymme med det formella och individuella i denna såk. Detta blifver nog föremål för den konstitutionella granskningen af rådgifvareåtgärderna, som grundlagen påbjuder. Han vill genast öfvergå till en omständighet af mera allmän beskaffenhet; den nemligen, att hr Hazelius gjort sig så oförställdt till förordare af Regeringens rätt, regeringens valfrihet, att utan hinder af alltför skråaktiga råmärken tillsätta embetsmän. Det är denna satts, som Ins. anser sig böra närmare afhandla och till sina följder sammanställa med dagens vigtigaste fråga: det hvilande förslaget till nationalrepresentationens ombildnirg. Nämnde förslag tillerkänner nemligen embetsoch tjenstemän större företräden, och deras inflytelse på samhällsangelägenheternas vågskål skulle derigenom blifva högst betydlig. Dessa företräden skulle likväl måhända icke medföra så stor våda, så framt befordringslagarne blefvo bestämda och tydliga, samt så uppgjorda att allt godtycke i dem blefve bannlyst och förtjenst och skicklighet i förening med conduite, de enda vilkoren för framkomsten. I sådant fall kunde tendensen hos embetsmannapersonalen blifva demokratiskt sjelfständig och ingalunda af den olycksbringande beroende natur, som den måste få, då endast godtycket utgör bestämmelsegrunden och således intrigen, lycksökeriet och inställsamheten erhålla ett vidt och fruktbärande fält för sin Verksamhet. Skulle icke regeringen hafva vid representationsförslagets afgifvande insett dessa förhållanden? Och skulle hon icke då vara angelägen, att genom sina handlingar ådagalägga sin orubbliga afsigt, att vid alla befordringar uteslutande följa de här antydda grundsatser? Nationen har med skäl kunnat förvänta detta, emedan det endast är på detta sätt som det hvilande förslaget skulle kunna förvärfva sig de för antagandet af rikets ständer erforderliga sympatier. Ty värr har likväl förverkligandet af denna förväntan ej motsvarat hvad .man boppats. Den br Hazelius tillerkända kompetens står ibland annat i strid härmed ); och den ofvannämnde af hr Hazelius försvarade satsen angående regeringens rättr, regeringens valfrihet måste ingifva farhågor för framtiden, framställd såsom den: nu blifvit af honom; då den icke får anses såsom blott en enskild mans åsigt, utan såsom en sats, drifven inom konungens omgifning, hvilken hr Hazelius fortfar quand möme att tillhöra. s Denna sats är det mest oförställda försvar för godtycke i befordringsväg; ty de af honom klandrade skråaktiga råmärker, hvad äro de väl annat än rikets gällande befordringslagar ? Teger man vidare i betraktande de omssändigheter, som varit förenade med flerfaldiga befordringar under sednare tiden, och nu sednast inom artilleriet, så uppstå sådana betänkligheter hos en och hvar, hvilken i likhet med ins, eljest skulle vetat såsom ett nödankare antaga! det hvilande representationsförslaget, att man högNn ) Icke kan lärarebefattningen i krigshistorien eller sammanskrifningen af några militära läroböcker anses motsvara den för inträdet i rikets hofrätter numera föreskrifna examen? Då skulle t. ex. hr Hazelii uppträdande såsom nykterhetspredikant i Jacoks kyrka numera kunna förklaras motsvara pastoralexamen och göra honom kompetent till ett pastorat, Vilkoret all en längre tid berömligen vid topografiska korpsen hafva tjenstgjort, måtte förmodligen hr Hazelius hafva uppfyllt såsom subalternoflicer, emedan han såsom kapten och major, lärer föga eller intet vid den korpsen tjenstgjort.