Aftonbladet – 11 augusti 1849, sida 2

vara oskadd; han fortfor alltjemt att gå inpå markisen, och jigtade pistol mynningen mot hjertat... Han dödade honom icke, hoppas jag utbrast Paul, i det han grep i gubbens arm. Han sade honom: Edert lif är i mina händer, min herre, och jag skulle kunna taga det ifrån er, men jag vill att ni skall lefva för att förlåta mig, liksom jag har förlåtit er. Vid dessa ord nedföll han död till marken: markisens skott hade träffat honom i bröstet. Ö min far, min farl utbrast den unge sjömannen och vred sina händer. Och han lefver denne man, som har dödat min far! Han lefver, eller hur? Han är ännu ung; han har ännu styrka att höja en värja eller en pistol? Vi skola söka upp honom... i dag, nu straxt. Du skall säga honom: det är hans son, ni måste slåss med honom. O denne man... denne man ... Ve denne manls x Gud har åtagit sig hämnden, svarade Achard; denne man är Vvansinnig. Det är sannt,, mumlade Poul; ,jag hade glömt det. Och i sin galenskap fortfor Achard, ser han ständigt denna blodiga scen framför sig, och återupprepar tio gånger om dagen dessa er fars sista ord. . Ack se der hvarföre markisinnan aldrig lemnar honom en minut. Och se der hvarföre hon har aflägsnat Emanuel och Marguerite från honom, under förevändning att han ej vill se dem. Årma syster,, sade Paul med ett uttryck af oändlig ömhet. Och nu vill hon uppoffra henne med, och mot hennes vilja gifta henne med denne eländige Lectoure! Ja, men denne eländige Lectoure,, återtog Achard, för Marguerite till Paris, och förskaffar hennes bror ett regemente: markisinnan behöfver ej mer frukta sina barns närvaro, hen