Aftonbladet – 11 augusti 1849, sida 1

UNGERNS FRIHETSSTRID. . Art. IV. WINDISCH-GRATZS TÅG MOT UNGERN. (Forts. från J4 184.) Då det afgörande ögonblicket nalkades, var Ungern långt ifrån tillräckligt förberedt. Ministerkrisen i September hade fördröjt rustningarna, och då Kossuth den 9 Oktober blef utnämnd till president, måste han rikta hela sin uppmärksamhet på de vexlande händelserna i Wien, för att kunna lemna denna stads innevånare den lofvade hjelpen, så snart de fordrade den. Det lyckades honom icke heller att få de ungerska regementerna i Lombardiet tillbaka; ty efter en mängd åtgärder, som utvisade Radetzkys föresats att qväfva hvarje separatistisk tendens i hären, tvang denne general de ungerska officerarne att underteckna en förklaring, hvaruti de häftigt klandrade sina landsmäns uppror. De i hast samlade trupper i sjelfva Ungern voro väl lifvade af den varmaste patriotism, men utan öfning och disciplin. Raicerna voro modigare än förut och illkämpade sig flera segrar öfver den svaga sår som man kunnat uppstålla emot dem, och kulle sannolikt gjort ännu hastigare framsteg, å vidt ej vid Szegedin varit samlad en landtorm från hela det östliga Ungern. Peuchner ramträngde liktidigt i Siebenbärgen, utan att nöta något motstånd, emedan befolkningen lels icke hade fått tid på sig, dels kanske icke ille samla någon landstorm mot hans icke ärdeles stora kår. Men det var en lycka för Jngern att äfven Österrike var lika litet förjeredt. De 80,000 man, som hade deltagit i Viens belägring, voro ej disponibla för ett ingre fälttåg, emedan den upproriska staden räfde en betydlig besättning, och befolkningen provinserna, i synnerhet i Böhmen och Gazien, var mycket gynnsamt stämd för de vienska och magyariska frihetskämparne. Vid amma tid lofvade de med Karl Albert in;dde underhandlingarna intet lyckligt resul— RO— — 2 ,; zz