Aftonbladet – 10 augusti 1849, sida 3

vörde; Hamburgarne deremot fattade beslutet att urera. Vid denna tidpunkt hade Hamburger krets cke flera ställen angripna, än Åltonas; likväl spridde jukdomen sig i Hamburgerområdet, under försöket ut bota sjukdomen, och derigenom förorsakades nycken förödelse; slutligen grepo äfven dessa verket an och slagtade, på hvilket sätt de ändtligen utroade smittan, dock med mångdubbel förlust emot vad smittans qväfvande genast genom slagtande nade kommit att kosta. Afven på Seland hafva danskarne nu åter mnd en obetydlig förlust qväft smittan, som blef ditförd från Sverige, då vi deremot fortfara att lida af denna svåra landsplåga, och komma länge attgöra det; om icke nödiga och kraftiga medel tillgripas. r 4835, under det jag studerade landtekonomien Möglin, hade jag tillfälle att se den elakartade lungsjukan på en egendom i Oderbrook, der min värde lärare, djurläkaren herr Kuers, hade en hjord under behandling, bland hvilken denna sjukdom grasserade; hr Kuers vurmade för att kurera den elakartade lungsjukan, hvilket, efter hvad man har berättat mig, till stor del blef en orsak till denne upplyste mans förtidiga död, alldenstund han ifrade för botandet af denna sjukdom, och som han till slut icke kunde rättfärdiga, hvarföre ban, af grämelse öfver sitt misstag, lades på sjuksängen. Förra året följde jag min aktningsvärde lärares lärdom, då jag på Bosarps gård i Skåne blef anlitad om läkarevård för lungsjuka djur derstädes. Jag kurerade, ja till och med med framgång, sedan jag något närmare hade följt sjukdomens gång; men besynnerligt nog, just härigenom förvållade jag den värde ägaren af kreaturen en mångdubbel förlust, emot hvad som skulle skett om slagtning genast blifvit företagen. Slutligen, efter min afresa, företogs på Bosarp slagtning af alla kreatur, som på ringaste sätt kunde anses misstänkta, och sjukdomen har, Gud vare lof, flera månader derstädes icke mera synts till. Detta har jag velat nämna såsom vVarnande exempel. I Bårslöf uti Christianstads län yppade sjukdomen sig; sockenboarne förenade sig att inköpa all den i ladugården befintliga boskapen, som slagtades, hvarigenom smittan uti nämnde soeken upphörde. På Gedsholm deremot botar man sjukdomen, hvarföre densamma derstädes vill fortfara att grassera, så länge måhända denna method följes. På Wrams Gunnarstorp och Tomarp lärer samma förhållande vara, om ej på flera ställen deri trakten. På Wapno I Halland insjuknade ett kreatur i den elakartade jungsjukan, och dödades genast; 7, närmast det först insjuknade stående, djur afskiljdes genast från den friska boskapen, hvaraf 3:ne stodo vända med hufvudet midt emot det sjuka och 2 på hvardera sidan; af dessa insjuknade, inom 4 månad, 2:ne, hvilka dödades; de 5 öfriga lät äfven ägaren på hr öfverdirektören och riddaren Norlings anmodan slagta, och befunnos deras lungor mer och mindre angripna. Sedan dess har, på 4 månaders tid, intet sjukdomsfall derstädes inträffat. I Småland har sjukdomen på 2ne ställen infunnit sig, men genom nedslagtning är den qväfd, utan alt vidare hafva spridt sig. Detta är hvad jag inom landet vet att anföra. Utrikes hafva flera länder i sednare tider tillgripit slagtarknifyen, för att utrota smittan, osktadt de förut kurerat, och derigenom fått sjukdomen betydigt spridd; härom hafva vi i öfrigt noggrannare och säkrare underrättelser att förvänta från hr djurläkaren Olsson, som på regeringens befallning företaser en utländsk resa för att vinna upplysningar och säkra data angående denna för landet så vigtiga anselägenhet. (Slutet följer.)